Makena

Prima lördagsgodis

2012-02-11T16:34:00.000+02:00

När mina barn prasslar med sina godispåsar till höger och vänster en dag som denna kan jag själv känna att jag ju också vill ha något lördagsgott. Godis går helt bort då jag inte äter socker nästan alls. Nötter har jag tröttnat lite på och mörk choklad 70 % äter jag ju en och annan bit av varje dag till kaffet. Så jag har inte vetat riktigt hur jag ska ge lördagen den där lilla guldkanten som är så trevlig.

Men nu har jag kommit på det. Jag kan ju äta mango! En mango har nämligen allt det där lilla extra. Det känns lite lyxigt, det är sött och gott och dessutom är det ju nyttigt. Jag skalar den och skär den i små plockbitar och så har jag också fått mig ett prima lördagsgodis!

(Min dotter som är sju år älskar också mango och sa idag att hon någon lördag ska använda endel av sin veckopeng till att köpa en alldeles egen mango! Och ögonen riktigt lyste om henne när hon sa det.)

Hur man hanterar en sjukdomsdag på bästa sätt

2012-02-10T15:30:00.001+02:00

För första gången på väldigt länge är jag sjuk! Förkyld och lite feber och helt slut. Men jag känner mig nöjd. Det är första gången sedan april förra året som en förkylning lyckats få grepp i mig. Hur jag håller mig frisk kan jag berätta en annan gång om någon är intresserad. I allafall är det helt värdelöst att vara sjuk enligt mig! Värdelöst att inte orka något. Men nu har jag hittat ett sätt att inte bli totalt uttråkad och frustrerad. Jag har nämligen placerat mig i soffan intill den sprakande öppnaspisen, lindat in mig i min favoritfilt och låtit mig själv försjunka in i en urmysig bok. Bläckhjärta heter den. Det är en ungdomsfantasy och handlar om en bokälskade flicka som hamnar mitt i en spännande handling i en bok. Har inte hunnit så långt än, men älskar den hittills. En härlig detalj är alla små citat från andra böcker som inleder varje kapitel. Sådant är jag löjligt förtjust i.

Så med denna bok, brasan intill och vyn utanför fönstret med ett landskap klätt i sin vackraste glittrande vinterskrud ska jag nog överleva. Jag har det också så lyxigt att min älskade make är ledig och sköter markservicen och kommer med te och choklad och annat jag kan tänkas önska. Så jag ska verkligen inte klaga!

Finstilt kärleksbevis

2012-02-06T23:02:00.000+02:00

Utan inspiration har jag svårt att få saker gjort. Medan jag kan utföra mirakler när inspirationen infinner sig! Nu tror ni förstås att jag talar om skivande igen, men det gör jag faktiskt inte. Jag talar nu om städning.

Imorse när jag hade min lilla andaktsstund bad jag bland de andra bönerna, en liten bön om att få inspiration för att städa! Kände att jag verkligen ville få städmirakler utförda och visste att utan inspiration skulle det bli svårt.

Sen började min arbetsdag och jag tänkte inte mer på det. Men gissa nu vad jag gjort sen, under eftermiddagen och kvällen? Jo just det! Jag har städat och städat och tvättat och fått undan och gjort riktigt fint. Allt gick plötsligt som en dans!

När jag så i slutet stod och dammtorkade byrån i sovrummet slog det mig att jag ju fått bönesvar! Så enkel är min tro på Gud att han vill hjälpa till med också sådana små detaljer. Han visste hur mycket det skulle betyda för mig att få det fint och så gav han mig kraften och inspirationen jag behövde för att få det att ske! Ett så finstilt kärleksbevis från min Far i himlen!

Rekord i empati

2012-02-06T09:58:00.000+02:00

Ibland har jag sådan inlevelseförmåga att det blir komiskt. Häromdagen berättade jag om en episod ur mitt manus för maken. När jag då kom till ett sorgligt parti började tårarna rinna! Jag satt alltså och grät över en liten karaktär som jag själv hittat på, som befann sig i en situation jag bara målat upp i huvudet än så länge. Jag hade alltså inte ens skrivit det än! Måste medge att jag kände mig lite patetisk och överraskad över min reaktion. Maken började gapskratta och tyckte inte jag var klok. Jag försökte förklara att jag bara inte kunde låta bli att leva mig in i karaktärens känsla och det var därför tårarna kom. Han kunde dock varken förstå eller sluta skratta och sa mellan skrattattackerna att jag måste ha rekordet i empati!

Vad tänker ni?

2012-02-05T18:34:00.001+02:00

Talk to me!

Knöt ihop säcken på toalocket

2012-02-04T23:06:00.000+02:00

Jag var jättetrött. Jag skulle ta ett bad. Efter badet skulle jag sova. Jag satt till och med på toalocket med handduk och badkarsbok (ja jag läser alltid när jag badar) redo. Jag skulle bara skriva ner några korta rader om vad jag skulle göra en annan gång när jag hade mer ork. Det var att läsa mer om huvudintrig och underintrig på en sida på nätet och sedan applicera det på mitt manus. Men när jag skrev ner dessa att göra- saker, tänkte jag att jag kan väl bara försöka litegrann att bena ut huvudintrigen. Bara någon minut sådär.

Över en timme (!) senare, kanske två, satt jag fortfarande kvar på toalettlocket och skrev och funderade. Vid det här laget rejält avkyld och kall om fötterna (vi har rätt låg temperatur på elementet i badrummet). Men på något mirakulöst sätt hade jag benat ut intrigen, gjort en ny synopsis och i huvudet bestämt vad i mitt manus som ska strykas. Till och med epilogen hade jag klart för mig.

Så det kan gå! Och ni anar inte vilken lättnad det är att ha säcken ihopknuten och klar! Jo om du själv skriver förstår du säkert. Hittills har jag bara haft ett hum om hur historien ska utvecklas. Jag har famlat i mörkret och bara fått klart för mig en bit här och en bit där. Små steg framåt ända sedan i början av förra sommaren. Så detta är stort förstår ni! Nu är det bara att skriva och skriva tills jag kommer till slutet. Otroligt skön känsla!

Lycklig och kall gled jag sedan ner i ett hett bubblande bad och bara njöt av vad jag åstadkommit och av min på biblioteket nylånade bok. Och en liten tupplur hann jag med sen framåt halv åtta-tiden också. Återstår att se hur det går med nattsömnen...

Absolut överens

2012-02-03T23:46:00.001+02:00

Det är fredag och här kommer mitt alternativa fredagstips.

Efter lite mer traditionella fredagsgrejer som chips, ostbågar och Wild Kids på TV gick vi över till den mer icke traditionella delen av kvällen. Mina fyra barn som är mellan 4 och 11 år satte igång att spela fotboll med en mjuk tygboll genom hela hallen och vardagsrummet. De hade väldigt kul och skrattade och kom överens (inte alldeles vanligt när alla är med). Jag satt i soffan intill brasan som jag tänt och läste och njöt av barnens klingande skratt. Att det levde om gjorde mig inget faktiskt.

Men sedan begick jag ett stort misstag. Jag tänkte att de skulle uppskatta om jag också var med. Så då föreslog jag att vi skulle köra tjejerna mot killarna. Alltså tre mot två. De blev eld och lågor förstås, men sedan urartade det hela tämligen omgående. Mina småtjejer som är 4 respektive 7 började gråta för att det ena och det andra. När jag då sen skulle försöka hålla vägen fri så att de skulle lyckas göra mål blev det totalkrock. Det slutade i total bedrövelse med att alla grät. Inte så lyckat med andra ord. Så fotboll inomhus med fyra barn är inget jag såhär på rak arm kan rekommendera, även om intentionerna är aldrig så goda.

Nåväl. Efter en stund hade alla lugnat ner sig och vi kunde göra ett nytt försök till att få en härlig kväll tillsammans. Min äldste son som är 11 föreslog då att vi skulle ha en kvalificerad omröstning om vad vi skulle göra. Den gick till så att alla fick säga vad de ville, sen fick man rösta på de andras förslag med hjälp av olika antal kort. Tre kort la man på det förslag man helst ville ha, två kort på det man näst mest ville ha och så ett kort på det förslag man näst, näst mest ville ha. Det förslag som sedan fått flest kort vinner.

Vi antog detta goda förslag. Vissa mer beredvilligt än andra, men alla gick i alla fall med på det hela tillslut. Förslagen som uppkom var:

Mamma (alltså jag): Lägga ett pussel tillsammans
Boppo (11): Absolut överens (ett sällskapsspel)
Nonno (9): Leka charader
Jojjan (7): Sitta i soffan och prata, hon själv placerad i mammas knä
Lilla L (4): Spela Uno.

Flest röster fick charader. Men då ändrade sig Nonno och ville hellre spela Absolut överens, så då valde vi det. Ett mycket lyckat val visade det sig! Spelet går ut på att man delar upp sig på två lag med två personer i varje. Sedan uppläses spelkort där det kan stå saker som: "Andra ord för tjej", "Vad tänker du på när du hör ordet tåg" och "Jobbiga saker med syskon". När den sista av dessa lästes upp utbröt högljutt jubel kan jag tillägga. Sedan ska alla skriva ner vilka ord man tänker på och därefter får man poäng för de ord båda i ens lag har skrivit.

Vi gjorde så att bröderna spelade mot systrarna och mig. Lilla L som inte kan skriva fick i stället rita bilder och flytta fram pjäserna. Hon var mycket nöjd med detta och njöt i stora drag när hon fick berätta om alla sina små bilder för oss alla gång på gång. Och det fungerade riktigt bra över huvud taget. Jag och Jojjan (som ju var det egentliga laget) ledde genom hela spelet. Men så kom grabbarna på slutet och vann med en hårsmån. Under spelets gång hade vi en superhärlig gemenskap och de ord vi skrev bjöd på många hjärtliga skratt.

Så detta spel kan jag verkligen rekommendera! Till och med Nonno som annars avskyr spel gillar detta och alla är hela tiden aktiva och man har våldsamt roligt under tiden. Vi anpassade det dock på så vis att vi valde ut kort som var nog lätta och innehöll saker som även 7-åringen kunde associera till. Annars rekommenderas spelet från 10 år.

Nu har alla barnen lagt sig och jag ska njuta av några tysta minuter innan jag också somnar. En fredagskväll är än en gång till ända.

Det kreativa skapandets effekter på hemarbetet

2012-02-03T12:48:00.002+02:00

Igår var jag väldigt kreativ. Under dagen skrev jag en ny barnsång om vintern och jag gjorde den även till en: spela-instrument-sång, eftersom mina dagbarn verkligen älskar att spela på instrumenten. På kvällen sen tänkte jag skriva på min bok under 23 minuter, men det visade sig bli hela kvällen och resulterade i ett nästan klart nytt kapitel.

När jag då vid 23-tiden tillslut släppte mitt manus eftersom ögonen börjat gå i kors och kom ut till resten av huset, insåg jag att denna produktiva kväll vid datorn inte varit gynnsam för ordningen i huset. Och jag tänkte att det verkar om man får välja. Antingen satsar man på kreativa projekt, eller så får man hushållsarbetet gjort.

Men sen, när jag tänkte vidare på detta insåg jag att det inte är riktigt sant ändå. För tidigare under dagen, när jag skrev den där barnsången, satt jag ju inte stilla på min bak. Nej, den började födas när jag var ute i pulkabacken med dagbarnen och sedan fortsatte jag att bearbeta den medan jag lagade lunchen och sedan vidare medan jag diskade. Under lunchen kunde jag dessutom inte låta bli att prova den lite på barnen när vi satt runt bordet och åt vår köttfärslimpa. Helt klar blev den senare på kvällen då jag lagade middag till familjen. Och allt det arbetet med matlagning och disk (vår diskmaskin är trasig så mycket handdisk blir det) hade gått så lekande lätt bara för att jag höll på att sjunga på min käcka, svängiga barnlåt under tiden. Så där hade ju det kreativa skapandet tvärt om en gynnsam effekt på hushållsarbetet.

Jag tänkte sedan vidare att bokskrivandet även det ibland kan ha positiva effekter när det gäller hemmet. För jag sitter ju inte hela tiden och skriver vid datorn, utan mycket arbete med boken sker ju i huvudet medan jag t ex hänger tvätt, plockar eller dammsuger. Det är bara ibland. När man fastnar flera timmar framför datorn som man kan uppleva att hemarbetet blir lidande. Men å andra sidan brukar jag få en sådan energikick av att skriva, att jag sedan flyger upp från stolen och får en massa gjort på nolltid efteråt. Ja inte när jag skriver så sent på kvällen som igår då.

Vad blir då alltså kontentan av denna text? Jo, att kreativt skapande inte nödvändigtvis behöver inverka nämnvärt på hemmets ordning. Men erkännas ska, att jag inte längre lägger ner själ och hjärta i det som jag gjorde innan jag på allvar började skriva min bok. Och organiserar och städar lådor och dylikt som jag gjort i perioder tidigare gör jag inte heller. Nej, det är moment som det helt enkelt både fattas tid och inspiration för just nu.

Valpar vs småbarn

2012-02-01T21:33:00.002+02:00

I boken jag skriver finns en labradorvalp med i handlingen. Eftersom jag har mycket begränsad kunskap om hundar har jag på olika sätt läst på om hundar och då speciellt om valpar. Det jag slås av är hur måna om valparna och hundarna man är. Och jag tycks skönja ett mönster i synen på hundar:

1. Man ska helst ha mycket ledig tid så man kan ägna sig åt hunden själv. Har man inte det ska man överväga om man verkligen ska skaffa valp.

2. Har man inte möjlighet till att ta hand om valpen/hunden själv många timmar under dagen, ska man försöka hitta en dagmatte/husse som kan ha hand om den. En pensionär exempelvis som har mycket tid och kärlek.

3. Som sista utväg finns hunddagis att tillgå. Men det ska man försöka undvika om man kan. Det anses inte optimalt för en hund, i synnerhet inte en valp, att tillbringa sina dagar på det sättet. Är det en valp, kan den bli negativt påverkad för livet.

När jag läser om detta kan jag förstås inte låta bli att dra paralleller till små barn och vår omännskliga barnomsorgspolitik. Hur kommer det sig att ovanstående punkter är fullt accepterade och självklara när det gäller valpar och hundar? Men tabu och politiskt inkorrekt när det gäller våra små barn? Jag bara undrar? Tydligen är det viktigare hur man tar hand om hundar än om barn.

Att skriva är som att dricka kaffe

2012-02-01T10:11:00.002+02:00

En stund efter frukosten brukar jag ibland känna att jag får en liten energidipp. Det är väl kroppen som pustar ut efter den tidiga morgonruschen. Morgonrusch då trötta skolbarnen ska: väckas, förmås ta på sig, äta frukost, hålla samms och slutligen skickas iväg till skolan när alla tänder är borstade, alla handskar och mössor hittade och alla väskor packade. Ett eller ett par dagbarn brukar också droppa in någon gång under denna rusch och sedan framåt kvart över åtta brukar lugnet lägga sig. Då sitter skolbarnen de tre redan vid sina skolbänkar och dagbarnen har för det mesta försjunkit i en harmonisk lek med duplolego på hallgolvet. Det är då det brukar vara väldigt skönt att slå sig ner vid köksbordet en stund. Kanske läsa lite och så ta sig en kopp kaffe och lite mörk choklad och så får jag (förhoppningsvis)lite ny energi.

En morgon nu i veckan blev det dock så att jag istället när jag satte mig vid köksbordet började skriva. Och vilken energibooost jag fick! När min lilla bloggtext var klar kände jag mig så upprymd, energifylld och sprudlande. Glatt och entusiastiskt hoppade jag (nåja inte bokstavligt) upp från köksbordet och tog tag i min dag. Och jag tänkte. Att skriva är ju som att dricka kaffe.

När skrivflytet kommer på besök

2012-01-30T22:17:00.004+02:00

Vet ni. Jag tror jag tog i en aning i överkant när jag sa att jag skulle sluta blogga. För nu känner jag att jag fått lite av blogglusten tillbaka. Framförallt känner jag behov av att blogga om mitt skrivande. Det händer ju så mycket under en skrivprocess.

Av naturliga skäl hinner jag inte skriva under dagarna. Men det tar jag igen på kvällarna. Då stänger jag in mig i sovrummet och meddelar övriga familjemedlemmar att jag inte vill bli störd. Och så skriver jag. Jag har fått lära mig att det är bra att bara släppa och flödesskriva och inte stanna upp för att fundera på meningsbyggnader eller vilket ord som passar bäst. Det ska man enligt många göra senare när man redigerar. Jag funkar dock inte riktigt så. Jag skriver en bit, oftast ett kapitel, sen går jag tillbaka och gör om och gör om. Ändrar ett ord där, ändrar en mening där osv. Den biten tycker jag är väldigt rolig och jag jobbar mig sakta men säkert framåt i mitt manus på detta sätt. Och det är när jag håller på med denna löpande redigering, eller vad man ska kalla det, som jag liksom kommer in i min fantasivärld igen. Och så kan det där skrivflytet komma.

Just ett sådant flyt kom för ett par dagar sedan. Då satt jag vid skrivbordet med ett tomt dokument på datorn framför mig. Jag visste att det skulle bli kapitel fem och jag hade en titel. Mer visste jag inte. Men så började jag bara skriva och plötsligt såg jag det hela så tydligt framför mig. Mina fingrar började dansa över tangenterna och de skrev vad jag såg. Det blev till och med så att jag på sina håll nästan hoppade till av förvåning. Nej, men hände det så? Vad hemskt! Men det var så det skulle vara och snart var kapitlet klart. Trodde jag. Men nästa kväll när jag läste igenom vad jag skrivit såg jag mer och kapitlet växte sig ännu lite större och fylligare. En person dök också upp och genast visste jag vad han skulle heta. Annars brukar jag fundera både länge och väl på vilket namn olika personer ska ha. Sådana här stunder av "flow" är helt fantastiska! Och jag bara tackar och tar emot när de behagar besöka min lilla skrivarlya.

Trött på sociala medier

2012-01-15T22:08:00.005+02:00

Hej bloggen och hej bloggläsare! Ledsen att jag svikit er. Men det är nu så att jag varken har tid eller lust till bloggande mer. Mycket av min lediga tid går nu till mitt bokprojekt. Jag skriver, jag läser annat i samma genre som inspiration, jag analyserar andra böcker för självstudier i skrivandets konst, jag researchläser endel böcker osv. Ja detta är vad jag nu brinner för! Så bloggen blir lidande. Liksom alla andra sociala medier. Jag vill helt enkelt inte längre. Efter en veckas utlandssemester loggade jag in på facebook, bara för att upptäcka att jag mådde dåligt av det. Orkade inte slängas från än vad någon lagat till middag, till att någon varit på fest, till en tragisk bild på ett stackars barn, till ett youtubeklipp...nä jag kände direkt att detta är inte bra för mig! Så blogg, bloggläsare och social medier. Ni får klara er utan mig. Kanske kommer jag börja blogga igen längre fram. Kanske, kanske inte. Några bloggar här och var kommer jag fortfarande läsa. Mest sådana som har med skrivande och författarskap att göra. Men det rastlösa bloggsurfandet är över för min del. Med detta blogginlägg säger jag nu adjö till er mina egna läsare på obestämd tid.

Lev väl!

Obotligt positiva!

2011-12-12T14:50:00.003+02:00

Det är en sådan gåva att få ha barn i 4-års åldern omkring sig. De är så härligt positiva och glada i alla lägen. I alla fall är ett par av mina dagbarn det. Ta bara idag. Det är den 12:e december och man vaknar till 0 grader och regn. All den pyttelilla snö som trots allt legat på marken några dar är totalt försvunnen. Finito. Borta! Kvar finns bara grå asfalt, kala gråa träd och regn, regn, regn. En och annan förrädisk isplätt finns också kvar som små minnesmonument över den hädangångna vintern. Men låter 4-åringarna detta påverka deras humör och livsglädje? Inte ett dugg! Jag säger lite käckt: "Ja, nu är det regn och då kan vi ju gå ut och hoppa i vattenpölarna!" Jag säger detta med ironin sprutande ut genom örnen, men det märker ju inte dom obotligt positiva. Nej de utbrister glädjestrålande: "Jaaaaa!" Sedan hoppar de kvickt i galonkläder och allvädersstövlar och rusar ut. Hoppar i pölarna så att vattnet sprutar i några sekunder och får sedan syn på något annat fantastiskt spännande att kasta sig över; Den vattenfyllda sandlådan! Snart är de helt upptagna med projekt: "Tömma-sandlådan-på-vatten". Fram och åter går de med sina spadar och pyttsar ut lite vatten i taget, ber om nya torra vantar var femte minut ungefär och är alldeles, alldeles överlyckliga! Att det istället borde vara snö och några minus och en tur till pulkabacken, verkar de inte ha en enda blek tanke på.

Vi har en del att lära av dessa små obotligt positiva varelser kära ni. I alla fall har jag det! Tänk att alltid på detta sätt se det positiva i alla situationer och göra det bästa av dem! Så mycket gladare världen skulle bli. Jag är så tacksam för att ha dessa glädjespridare runt mig hela dagarna som lär mig hur livet bör levas!

Några obetydliga rader

2011-12-11T21:34:00.001+02:00

Tänkte att om jag skriver några rader, vilka som helst, så kanske blogglusten kommer igång igen. Det brukar den nämligen göra bara jag går in och skriver att jag tappat den. För det är lusten som fattas, inte ämnen att skriva om. Nej då, jag har flera blogginlägg av skilda typer pågång i huvudet. Det är ämnen som dagboksskrivande, om mitt egna bokprojekt, om julen, om en bok jag nyss läst, om adventskalendern jag gör med dagbarnen, om adventsboken jag läser med mina egna och, och.... Ja, ni hör ju själva. Jag skulle kunna blogga dagligen bara den där eländiga blogglusten infann sig. Så med dessa obetydliga rader hoppas jag alltså få igång den. Imorgon, eller möjligen på tisdag får vi se om det lyckades. Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa Onkel Toms stuga. Läste den i mellanstadiet sist och nu tyckte jag det var dax igen. God kväll!

Tyst i dagarna de tre

2011-12-05T11:43:00.000+02:00

Det tre första dagarna av december tillbringade jag ute på vår församlingsgård Ribbingebäck. Det var en så kallad "tyst retreat", vilket innebär att vi inte talar med varandra under hela tiden. Även måltiderna intas under tystnad (med stilla klassisk musik i bakgrunden). Tystnaden bryts bara då vi under fyra tillfällen under dagen samlas i kapellet och ber växelbön; dvs vi ber skrivna bibelpsalmer växelvis, uppdelade i två grupper. Tystnaden bryts också när retreatledaren håller bibelmeditation och vägledning.

Varför väljer man då att göra detta? Att bara gå runt och vara alldeles tyst kan ju verka fruktansvärt tråkigt och meningslöst. Men faktum är att det är det inte alls! Detta är det tredje året i rad jag startar december med en sådan här tyst retreat och jag kan nästan säga att jag på något sätt blivit beroende av dessa tysta dagar. Hur kommer det sig? Jo, för när allt annat tystnar runt omkring. Allt prat. Alla sociala medier. Alla vardagliga krav som man annars har. När allt bara blir tyst och stilla runt omkring en är det så mycket lättare att höra och uppleva Gud! För det är ju inte så att man går omkring i en tom tystnad. Nej, tystnaden uppfylls av Gud själv. För att försöka att på något sätt förklara vad jag upplever skulle jag vilja dela några rader från min dagbok från en av dagarna.

"När jag sitter här i kapellet efter aftonbönen och blickar upp mot Kristusbilden på korset, då känns det som en rymd av frid och glädje inom mig. Jag sitter här och blundar inför Gud, min Fader och inför Sonen och jag fylls av en rymd av ljus och bubblande glädje. När det yttre tystnar fylls mitt inre med jubel."

Dessa dagar i tystnad är oerhört dyrbara för mig. Jag kommer närmare min Frälsare Jesus och uppfylls så av hans kärlek och frid att jag får lättare att även sedan, hemma i min vardag med familj och dagbarn finna denna frid och detta lugn varje dag. Speciellt skönt är det att ta dessa stilla dagar i början av december. De hjälper mig att hålla vårt samhälles stress kring julen borta och i stället fokusera på julens sanna budskap. Om Gud som steg ned till jorden som ett litet barn för att frälsa dig och mig. Varje ljus jag tänder, varje adventsstjärna jag ser, varje julklapp jag slår in vill jag ska påminna mig om just detta. Gud kom till jorden och blev Emanuel; Gud med oss!

Paketkalendern är klar!!

2011-11-30T22:17:00.000+02:00

Detta mina vänner är ett under ni ser! Det är en paketkalender, fylld med alla paket redan kvällen innan den 1:a december och klockan är inte ens särskilt mycket! Faktum är att halva varit klar i flera veckor! Tidigare år har jag i bästa fall hunnit skrapa ihop de första paketen och sedan jobbat hårt för att fylla på eftersom sedan. Så skönt att det inte blev så i år! Nu kan jag lugnt njuta av att se barnen öppna sina paket om morgnarna, utan den lilla klumpen av stress över att det fattas paket.

Paketkalendern är den enklast möjliga. Jag har bara satt upp alla paketen på ett snöre med klädnypor numrerade 1-24. Barnen de fyra får ett paket var fjärde dag! Bestämde mig redan för flera år sedan att inte snurra in mig i att alla skulle ha var sin, det skulle ju bli 92 paket!! Inte en chans! Och eftersom de aldrig fått var sin är de så nöjda med detta och sen har de var sin chokladkalender att öppna de andra dagarna. Dessutom tycker de att det är minst lika spännande att se vad syskonen får. Kan riktigt höra de springande små fötterna redan och de glada tillropen jag brukar vakna av under december. Ska bli så mysigt!

Åh vilken glädje! Det är 1:a Advent!

2011-11-27T23:01:00.003+02:00

Det är 1:a advent och jag känner sådan lycka! Och då inte bara för att jag bakat årets första pepparkakor med barnen och att den fösta snön kom som en välsignelse över bygden ikväll. Nej, den djupaste lyckan känner jag över min Frälsare! Jesus, Guds son som kom till oss här nere i mörkret på jorden med sitt ljus. Nu går vi in i väntan på hans ankomst och det är en sådan outsäglig lycka att detta inte bara är en tradition eller en saga. Nej det är en brinnande verklighet. Jag känner honom som vi sjunger om och firar. Jag känner Frälsaren och hans kärlek brinner i mitt bröst! Därför är jag så glad denna 1:a advent.

Adventljustake och nyputsade fönster

2011-11-26T18:46:00.001+02:00

Nu är det snart, snart 1:a advent och jag är redo! För igår pysslade jag ihop denna fina adventsljusstake. Jag kände för något nytt i år och hittade inspiration till denna i en jultidning. Den består av en trädlåda ihoplimmad och ihopspikad av rester från en kasserad gammal kista. Sen har jag fyllt den med sand och satt i hemgjorda ljushållare. Jag klippte till dem av konservburkar och lindade runt ljusen för rätt storlek. Så snodde jag runt några varv med ståltråd och satte ner dem. Hade tänkt köpa ljushållare, men då jag glömde det, blev det hemgjorda istället. Hoppas det ska gå smidigt att byta ljusen sen bara.

Nåja. Sedan satte jag i själva ljusen och började med det roliga pyntandet! Började med mossa, la sedan dit vitlök och rödlök lite här och var. Fortsatte med stjärnanis, buxbom och så till sist små fina glittrande pärlor som jag spritt ut på en bit ståltråd och slingrade runt om ljusen. Det hade förstås blivit ännu nättare och finare med silvertråd, men man tager vad man haver. Slutligen lindade jag så en remsa grovt tyg (typ juteväv skulle jag tro) som jag klippt från en loppisduk jag köpt för 5 kr samma dag runt den grova lådan. Fäste den med Karlssons klister. Så var min ljusstake klar och jag är mycket nöjd med resultatet måste jag säga.

Mycket nöjd är jag också med att jag denna eftermiddag lyckats med konststycket att putsa alla fönster (utom i sovrummen), stryka tillhörande gardiner samt skruvat upp dito gardinstänger och satt upp gardinerna. Brukar inte alls vara såhär ordentlig (även om jag i mina drömmar önskat det). Men nu var jag bara så illa tvungen. Efter vattenskadan var ju alla gardiner smutsiga och ett fint litet damm låg som en hinna över fönstren (i gott sällskap av kladdiga fingeravtryck). Eftersom det också blivit omtapetserat var ju gardinstänger och allt sådant bortskruvat. Gardinerna har därför legat tvättade och ostrukna under flera veckor i tvättstugan och fönstren har jag inte orkat ta tag i tidigare. Men idag fick jag det alltså gjort alltihop och det känns så fantastiskt skönt ska ni veta! Nu är det bara stjärnorna och de sjuarmade ljusstakarna kvar, så är det riktigt adventsfint här i stugan minsann!

Ha en skön lördagkväll!

Vilken ska bort?

2011-11-25T23:05:00.002+02:00

Ikväll lekte vi den välkända leken: "Vilken ska bort?". Leken går, som ni säkert känner till, ut på att komma på vilket av fyra föremål som inte passar ihop med de andra. Brasse i "Fem myror är fler än fyra elefanter" är väldigt förtjust i just den här leken. Och det var mina barn med!

Vi turades om alla fem (jag och barnen alltså) att hämta fyra saker och bestämma hur tre av dem hörde ihop. De övriga fick gissa! Och jag måste säga att de är kluriga värre mina ungar. Allihopa hittade på så kluriga lösningar att vi andra gissade och gissade och gissade och bara ibland kunde vi komma på hur det skulle vara. Det var härligt att se med vilken iver de hängav sig åt denna lek och hur kreativa lösningar de hittade på. Till och med Lilla L (4) kunde hitta på så svåra saker att vi gick bet allihopa.

Detta var en lyckad fredagsysselsättning. Alla kunde vara med och även Nonno (9) som är lite svår och oftast inte gillar det alla andra gillar gick in i detta med liv och lust.

Och för att även ni mina fina (men fåordiga) bloggläsare ska få lite roligt, ska ni få gissa hur sakerna här ovan hör ihop och vilken som ska bort. Och kom ihåg att motivera varför!

Happy guesing och glad 1:a advents helg!

Söta små ljus i udda koppar

2011-11-23T21:59:00.002+02:00

Jag har verkligen fått riktig pysslarlust nu de senaste dagarna. Att först inte ha kunnat bo hemma under 9 veckor pga vattenskada och sen försöka komma i ordning när man väl fått flytta hem igen har inte precis varit gynnsamt för kreativiteten och pysslarinspirationen. Dödstrött har jag varit dessutom. Men nu har den som sagt vaknat till liv igen! Pysslarlusten alltså.

I eftermiddag fick jag så rycket att göra sådana här ljus i fina små kaffekoppar. Jag har ju sett detta fina flera gånger tidigare, men aldrig tagit reda på hur man gör, än mindre gjort några egna. Men idag infann sig inspirationen med besked och jag släppte allt för att göra ljus av kaffekoppar och gamla ljusstumpar.

Hur man gör hittade jag på Evas blogg. Och här kommer min egen beskrivning i (fula) mobilbilder. Håll till godo!

Först tar man ett gäng gamla ljus. Jag tog en hög röda ljusstumpar som jag haft i en burk väldigt länge utan att veta vad jag ska göra med dem. Ljusstumparna lägger man sedan ner i ett hett vattenbad på exempelvis spisen och väntar på att det ska smälta.

När allt stearin smält kan man återanvända de överblivna vekarna. Jag fiskade upp ett par av de längsta och hängde dem över ett sugrör i de tilltänkta kopparna.

Sen häller man slutligen det flytande stearinet (som visst blev orange) i kopparna och väntar på att det ska stelna. Vill man ha en slät yta på ljusen ska man inte röra dem innan de stelnat. Sen klipper man av veken till lagom längd. Klart!

Jag ställde fram dem på matbordet när vi senare åt middag och barnen beundrade mitt mästerverk och jag satt och smålog löjligt och kände mig så nöjd med mina koppljus. Jag har några jättesöta expressokoppar ute i förrådet som står där till ingen nytta. Dem ska jag nog också göra koppljus av nån dag!

Trevlig kväll!

Julig hätta till honungsburken

2011-11-21T21:51:00.001+02:00

Insåg precis idag att det ju är 1:a advent på söndag! Jag som inte har den minsta lilla gnutta julkänsla. Nåja. Det rådde jag snart bot på. Det började med att jag skulle göra mig en kopp te och då såg honungsburken med sin blå hätta och rosa ros. Då fick jag plötsligt idéen att virka röda hättor med vit kant och vit ros att ha nu under advent och jul. En stund senare fann jag mig själv rotande bland mina garner på jakt efter de rätta färgerna och nu ikväll blev den första hättan klar. I min iver glömde jag att göra ett varv med vitt innan jag gjorde den lilla volangen, så den blev inte riktigt så fin som jag tänkt. Men, men. Den ser ju rätt trevig ut den här med och de följande hättorna jag säkerligen kommer att virka under de närmaste dagarna ska få ordentlig snövit kant. De ska de visst det.

ps Jag har fortfarande ingen riktig kamera, så därför får ni härda ut med små tråkiga mobilbilder. Men jag fyller ju både år i december och har julen framför, så vem vet. Det kanske dyker upp en ny kamera i något litet paket ds

Älskade lilla unge!

2011-11-19T20:10:00.001+02:00

Fick just en pytteliten lapp med ett ännu pyttigare hjärta på som knappt syntes av Lilla L. Sen sa hon:

"Jag gjorde med ett hjärta på för att du är ju den snällaste på hela jorden!"

Hur visste hon att jag behövde en sådan liten underbar kommentar just idag!

Alternativt fredagsmys: Lägg ett pussel

2011-11-18T21:53:00.001+02:00

Fredag igen och dax för kvällens alternativa fredagsmystips. I kväll är det bara jag och småtjejerna hemma, och efter tacos och bolibompamys bestämde vi oss för att lägga ett pussel tillsammans. Vi valde ett Nalle Puh pussel med tvåhundra bitar. Tvåhundra bitar kan låta mycket när det handlar om två barn på fyra respektive sex år. Men faktum är att det gick hur bra som helst att lägga detta tillsammans. Jag och sexåringen började med kanterna och fyraåringen riktade in sig på självaste Nalle Puh till en början. Sedan fortsatte hon med Nasse och sedan med tårtan. Vid det laget var vi sedan redo att föra samman hennes små grupper av sammansatta bitar med helheten. Vi jobbade sedan tillsammans och fyraåringen var faktiskt den som var ivrigast och lika glad varje gång hon hittade rätt plats för en bit.

Att lägga pussel är en perfekt familjesysselsättning! Alla kan vara med och det är härligt att bygga ihop något tillsammans. Man kan dessutom avbryta när som helst och fortsätta nästa gång man har lust. I alla fall om man inte har allt för små barn som bara river ner alla bitar. Men det stadiet har vi passerat här och ett pussel kan få ligga framme dag efter dag utan att det rivs. En milstolpe i en fyrbarnsfamilj.

Vårt pussel hann heller aldrig bli klart ikväll innan det var dax för de små töserna att gå till sängs. Men då finns det ju något mysigt att göra i morgon med. Har en känsla av att de två små morgonpigga kommer att bygga lite till på egen hand innan jag hinner stiga upp i morgon.

Trevlig helg!

Alternativt fredagsmys: Spela Alias

2011-11-11T23:44:00.001+02:00

I kväll spelade vi Alias barnen och jag. Detta spel rekommenderas visserligen från 13 år och mina barn är mellan 4 och 10. Men förenklar man bara reglerna lite så går det alldeles utmärkt att spela med barn. Vi delade upp lagen så att mina pojkar Nonno och Boppo (9 och 10) mötte mig och min dotter Jojjan som är 6 år. Lilla L (4) "var också med" men deltog som nöjd suporter i knät och roade sig även med att leka med de kort som inte användes.

Sen spelar vi så att man får välja det enklaste ordet varje gång och behöver inte rätta sig efter spelplanens nummer. I vårt lag gjorde vi dessutom så att jag förklarade de flesta orden och Jojjan (6) gissade. Det sistnämnda gjorde hon dessutom mycket bra! Några gånger fick hon dock också prova att förklara. Då valde Boppo ord åt henne och viskade i hennes öra. Detta för att hon ännu inte läser tillräckligt fort för att kunna välja ut ett ord själv.

Alla hade jätteroligt. Även jag! Det är så härligt att lyssna på barnen hur de associerar till olika ord och hur de förklarar för varandra. Så spela Alias blir kvällens alternativa fredags tips!

Alternativt fredagsmys

2011-11-11T23:29:00.000+02:00

Jag har aldrig kunnat förlika mig med att lära barnen att fredagsmys måste vara att sitta och glo på TV eller film. Så långt det är möjligt vill jag försöka att hitta på annat mysigt med barnen om fredagkvällarna. Jag vill främja gemenskap, kreativitet och glädje. Visst. Inte alltid orkar man och då kan en bra film och en chipspåse vara räddningen. Men när jag har en gnutta ork till övers vill jag göra något annat tillsammans med dem.

Så vad kan man då göra? Ja det är det jag tänkte dela med mig av i inlägg under kategorin: "Alternativt fredagsmys" framöver. Så håll utkik så ska jag försöka producera lite inlägg om vad vi gör barnen och jag!

Trevlig helg!

Pippi Långstrump i kläder av löv!

2011-10-18T19:02:00.000+02:00

Vi håller på att skapa ett naturalfabet jag och dagbarnen, allteftersom vi går igenom de olika bokstäverna. Just nu fokuserar vi på bokstaven P på olika sätt. Idag gjorde vi så alfabetskortet för P, och vad passar väl bättre än Pippi på P-kortet?! Eftersom bilderna på korten ska göras helt av material vi hittar ute i naturen, blev det en Pippi Långstrump i kläder av löv och i skor av små pinnar från eklöv. Vi valde ut lämpliga löv tillsammans och så ritade jag sedan formerna till huvud, hår, klänning, ärmar och ben. Bitarna klipptes sedan ut och limmades ihop till Pippi som ni kan se. Vi är väldigt nöjda med resultatet kan jag säga!

Senare fick barnen fortsätta att pyssla med löv på detta sätt. De klippte ut delar från olika löv och limmade ihop dem till figurer på ett papper. Det blev både drakar och pojkar och fantasifulla mönster. Löv går utmärkt att klippa i och pyssla med på detta sätt. Ett roligt och alldeles gratis pysselmaterial man har utanför dörren.

Trattkantareller innan frukost!

2011-10-14T10:48:00.000+02:00

I morse när jag följde barnen till skolan, kände jag att det var en så härlig morgon! Så när jag kom hem igen beslöt jag mig för att direkt hoppa på cykeln och cykla till mitt trattkantarellställe i skogen.

Cyklade så vägen fram. Kände kylan bita i kinderna och såg grannarna skrapa sina bilar. Solen skinande från en klarblå himmel, sprakande höstlöv i en vacker kontrast och glittrande rimfrost över allting.

Kom fram till skogen och klev över knastrande frusna löv. Hittade först nästan inga kantareller alls. Men så klev jag ut i en liten glänta och där stod de! Fullt av stora frusna kantareller växte tätt, tätt ihop i små klungor och såg ut att tillsammans försöka hålla värmen. Jag tog fram svampkniven och fick snart halva korgen full.

Med rosiga kinder kunde jag så en stund senare äta min frukost och känna mig nöjd med min morgon. Nu har jag svamp till lördagens planerade svampsås och dagen kan börja! Delar med mig av mitt busenkla recept först bara:

Trattkantarellsås:

Hacka en halv gul lök fint (eller riv den ännu heller)
Stek den mjuk utan att brynas i rikligt med äkta smör.
Tillsätt den rensade svampen och fräs det hela en stund.
Peppra.
Häll på generöst med vispgrädde och lått puttra ett tag.
Smaksätt med lite soya och ev lite salt.

Smakar ljuvligt!!

Energiboosta tre gånger om dan!

2011-10-12T19:27:00.003+02:00

Känner mig fortfarande som en väldigt oinspirerad bloggare, men jag vill i alla fall kika in och ge er ett tips för mer energi. Mitt heta tips går ut på att få upp pulsen under ca tio minuter, tre gånger under dagen.

Jag testade nämligen detta idag och jag kom på det helt själv. Först på morgonen stack jag ut och skuttade runt i trädgården (eftersom vi fortfarande hyr ett sekelskifteshus med enorm trädgård går det mycket bra att motionera i denna) under knappt tio minuter. Indianhopp, småjogg och snabb gång varvat. Fick upp pulsen och blev rejält varm.

Sedan på förmiddagen var jag ute med dagbarnen i en fårhage här intill. Då passade jag på igen och skuttade runt under ca 10 minuter; småjogg, upp och ner på stenar, balansgång på liggande trädstammar och snabb gång. Fick åter upp pulsen och blev varm. Så varm att jag fick ta av jackan ett tag, trots att vi haft nollgradigt idag.

Sen på eftermiddagen var vi ute igen och då körde jag ett liknande race i fårhagen (ja fårhagen är vår nya favoritplats) medan barnen lekte. Denna gång körde jag en eller ett par intervaller mellan några träd också. Japp. Puls upp! Sen när dagbarnen gått hem hoppade jag på cykeln och lämnade tillbaka ett par filmer. Lite extra bonusträning där.

Och vad har jag nu fått ut av detta? Jo, trots att jag var zobietrött imorse pga att jag la mig för sent, fick morgonskuttanet i trädgården upp min energinivå till riktigt normal. Som om jag fått en riktigt ordentlig nattsömn! Sedan har energin legat jämn under dagen och jag har känt mig glad och positiv. Härlig känsla!

Eldprovet kom så i eftermiddag. Framåt halv fyra sådär brukar jag känna att jag riktigt sjunker. Är ofta supertrött och seg. Ingen bra status när man då förväntas laga mat och hjälpa barnen med läxorna. Men idag var det stor skillnad! Jag möttes efter cykelturen av en son som skulle göra matteläxan (veckans stora utmaning!) och dessutom ett gäng syskon som var lite allmänt bråkiga. Samtidigt måste jag då också börja med middagen, eftersom klockan närmade sig fem. Men allt detta klarade jag att reda ut! Och jag kände mig klar och alert i hjärnan hela tiden! Kände mig faktiskt riktigt förundrad över hur väl jag klarade av allt.

Så detta är dagens energitips från mig; ut och få upp pulsen tre gånger under din dag och du kommer märka stor skillnad i din vardag! Tio minuter i taget har alla tid med.

Nu ska jag lägga barn. Och vet ni. Energin räcker för det också! Hurra!

Bloggpaus?

2011-10-09T21:53:00.000+02:00

Har jag en bloggpaus? Ja, det verkar onekligen så. Har helt tappat lusten. Men den kanske återkommer. Vem vet?

Vårt kök

2011-09-21T22:28:00.001+02:00

För tillfället ser vårt kök ut så här. Och det luktar fortfarande starkt av mögel. Känns som det dröjer ännu ett tag innan vi får tillbaka vårt hem igen...

På min diskbänk

2011-09-13T09:54:00.002+02:00

Sånt här kan man numera finna på diskbänken då och då. För Nonno (9) han fiskar och fiskar och fiskar. Imorse när jag steg upp vid 6-tiden fann jag min son fullt påklädd i hallen. Han förklarade glädjestrålande att han skulle ut och fiska! Det nappar ju så bra tidigt på morgonen förklarade han för sin yrvakna mor som stod och gapade av förvåning (Nonno är nämligen annars mycket morgontrött). Sen stack han ut på altanen och fixade med masken och ställde sig sedan och metade. Grannens katt, som är galen i fisk, ställde sig mitt emellan Nonnos ben och väntade ivrigt på napp han med. Det tog sedan inte många minuter innan den första aborren var uppdragen. Och innan vi satte oss i bilen 6:45 hade han även hunnit dra upp en liten mört och med den sedan försökt fånga storgäddan. Någon gädda blev det dock inte denna arla morgon. Men Nonno var glad och nöjd ändå och utropade: "Mina händer luktar mört!" när vi gasade iväg på grusvägen mot skola och jobb.

På vägen till soptunnan...

2011-09-12T20:56:00.002+02:00

Det är charmigt värre här ska ni veta! För att komma till soptunnan får man cykla ca 2 km. Bara en sån sak! Nu kanske inte alla ser det charmiga i just detta, men jag är så funtad att jag tycker det är kolossalt mysigt jag! Speciellt när det var som ikväll. Jag trampande då grusvägen fram med soppåsen på pakethållaren och så ser jag plötsligt en samling kantareller stå där vid väggrenen! Inte varje dag det sker annars när man går ut med soporna precis. Men sånt sker här ute i vårt lilla bushparadis.

I skrivandes stund sitter jag nu här i det helglasade uterummet med en massa värmeljus överallt och blickar ut över vattnet som blänker under månens sken. Ett svanpar pratar med varandra där ute på sjön och jag känner just nu att det är ganska okej att vi har ett vattenskadat hus så vi tvingas bo här, långt ifrån civilisation och redlighet.

ps Jag har insett att jag kan blogga från mobilen, så därför funkar det trots allt ds

Sortera färger

2011-09-12T09:07:00.003+02:00

Hittade på ett enkelt litet arbete till de två dagbarnen för dagen. Jag klippte flera färgade papper i små bitar och ställde sedan fram lika många små skålar som det fanns färger. Småtjejerna fick sedan sortera in alla små bitarna i rätt skål. En koncentrerad tystnad lade sig och de började målmedvetet arbeta. När bitarna var slut, ville de ha ännu fler. En perfekt sysselsättning en regnig morgon som denna!

Rapport från bushen

2011-09-11T18:15:00.002+02:00

Hej alla kära bloggläsare! Vill bara titta in lite kort för att förklara min bloggfrånvaro. Det är nämligen så att vi fått en vattenskada i vårt hus och blivit tvugna att flytta ut på obestämd tid. Vi bor därför nu i ett sommarhus med egen sjö. Ett fantastiskt ställe, med den lilla nackdelen att det ligger långt ut i bushen och långt ifrån skola och jobb. Men jag gillar bushen och särskiljt "bushar" med egen sjö, så jag klagar inte alls! Gläder mig i stället åt att min son kan fiska så mycket han vill och åt att hela familjen får en massa friluftsliv tillsammans. Internet finns inte här, förutom högst sporadiskt i min mans iphone. Rätt skönt faktiskt. Men bloggandet blir dessvärre lidande. Med dessa rader vill jag dock bara försäkra alla läsare att jag kommer tillbaka! Osäkert när dock. Nu ska jag avsluta och kolla om maken har lust att ta en liten tur med kanoten. So long !

Var kan man hitta siffror?

2011-09-01T20:02:00.001+02:00

Jag har en sak jag vill göra till mina dagbarn. Till det behövs siffror. I morse när jag var på väg hem från barnens skola gick jag och funderade på detta. Hur ska jag få tag i siffror? Visst kan man säkert köpa någonstans, men det känns ju både besvärligt och väldigt onödigt. Rita på fri hand ville jag inte heller, då de ska vara stiliserade och likadana. Jag började då tänka. Var kan man hitta lagom stora siffror att rita av? Det måste ju finnas någonstans. Så kom jag på det! Registreringsskyltarna såklart!

Väl hemma så sprang jag kvickt efter bakplåtspapper och penna. Sen gav jag mig ut och ritade av siffror på grannarnas registreingsskyltar. Hoppas ingen misstyckte.

Visar senare vad jag ska göra av dem...

När jag sen ändå var inne på detta med registreringsskyltar, kom jag på en annan rolig idé! Vi jobbar nämligen lite extra med siffror just nu och denna vecka fokuserar vi på siffran 1. Kom då på att vi ju kunde gå på jakt efter 1:or bland registreringsskyltarna! Barnen var genast helt med på det hela och innan jag visste ordet av hade de styrt sina cyklar mot parkeringen och skyltarna.

Sen synades varje skylt noga och lyckan var stor när en 1:a blev funnen!

Barnen tyckte det var så roligt att de ville göra om det på eftermiddagen

Ett roligt och spännande sätt att träna siffror på!

Matsedel v 35

2011-08-29T06:15:00.001+02:00

Här kommer veckans matsedel då...

Måndag: Köttfärssås och spagetti
LCHF: Ta cremefraich till i stället för spagetti

Tisdag: Kycklingklubbor i ugn med ugnsrostade rotgrönsaker. Cremefraichesås (kryddad med chiliexplosion och salt)
LCHF: Själv äter jag underjordsgrönsaker, men den som inte vill det tar ovanjordsgrönsaker till i stället.

Onsdag: Kräft-och fiskpanna med potatis och broccoli
LCHF: Skippa potatis och ta bara broccoli till. I receptet står det mellangrädde, men jag använder så klart bara riktig fet grädde i all matlagning!!

Torsdag: Linssoppa med en klick cremefraiche

Fredag: Tacos
LCHF: Skippa bröd och naccochips och ha mycket grönsaker och cremefraiche till istället

Lördag: Fläskfiléspett

Söndag: Grilla kött. Blandad sallad och cremefraichesås till.

Med denna lista önskar jag er alla en härlig ny vecka!

Bara fråga om du undrar över något recept!

Året var 1995...

2011-08-28T21:33:00.000+02:00

Fick ett år att skriva om av en vän på facebook. Blev för långt för att rymmas i ett inlägg där, så jag gör om det till ett blogginlägg istället och länkar...

1995: Gick mitt sista år på gymnasiet i Ö-vik. Vi hade ett kul skolår med härlig gemenskap i klassen. Med laingruppen gjorde vi en minnesvärd resa till Rom i maj. Men samtidigt hände det jobbiga saker i mitt liv och framåt studenten lämnade jag Gud, som jag dittills trott på i hela mitt liv.

På hösten sen, åkte jag med Elin till England. Vi läste engelska, drack varmchoklad med mycket grädde på café, shoppade, gick pubrundor och hade kul! Men på nätterna grät jag ofta och hade ångest för att jag kände mig så tom och meningslös. Ropade förtvivlat i mitt inre att Gud (som jag knappt trodde på längre) skulle rädda mig på något sätt. En händelse under denna tid minns jag speciellt, som om det var igår! Jag satt i fotöljen i mitt rum hos värdfamiljen en sen kväll. Plötsligt översköljdes jag av en oförklarlig kärlek och började bara gråta av den värme som plötsligt omslöt mig. Jag visste att Gud var där! Ändå kunde jag inte lämna mitt destruktiva liv. Allt var så svårt och trasligt. I slutet av december åkte jag hem till ett kallt och snöigt Ö-vik för att fira jul...

Senare har olika personer kommit och frågat mig vad jag gjorde hösten 1995. De hade nämligen kännt starkt att de måste be för just mig just då. Jag kände då Guds enorma omsorg och kärlek till mig! Trots att jag lämnade honom, lämande han aldrig mig, utan gick ut och sökte upp mig och fann mig tillslut igen. Det skulle dröja ända till nyåret 1996/1997, men det är en annan historia...

Titta vad jag hittade!

2011-08-28T16:35:00.002+02:00

På min lilla skogspromenad i morse stötte jag plötsligt på de här stiliga herrarna. Närmare bestämt två praktexemplar av Karl-Johan! Blev lite stressigt att hinna ta hand om den innan vi skulle iväg till kyrkan, men det var det väl värt!

LCHF-pizza!

2011-08-26T21:45:00.000+02:00

I kväll provade jag för första gången att göra LCHF-pizza. Måste säga att resultatet blev långt över förväntan. Det var verkligen supergott! En klar fredagsfavorit framöver!

Här kommer receptet (som jag fått härifrån, men ändrat lite):

Botten

120 g cream cheese
4 ägg
1,8 dl Fet grädde
knappt 1 dl Parmesan (eller annan smakrik ost, ni kan använda hushålls ost också)
lite oregano
5 dl Riven ost (förslagsvis en billig)

Tomatsås

400 g krossade tomater

Kryddor efter smak, (jag använde cayenne, basilika, oregano, salt och peppar)
1 grönsaksbuljongstärning

Låt koka upp och svalna lite.

Topping

Valfri!

Jag använde:
strimlad rökt skinka som jag köpt på bit
lite kebabkött som jag först stekt upp
en liten burk lyxräkor

Mycket Mozzarella ost (tre förpackningar a 125 g)

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader.

Börja med botten:
Smörj en långpanna (måste ha höga kanter, annars rinner smeten ut)

Vispa ihop cream cheese och ägg till en jämn smet. Tillsätt grädden och parmesanosten, vispa ordentligt.
Blanda sedan i resten av pizza botten osten.

Häll allt på i långpannan och bred ut till en jämn botten.

Grädda i 175 grader i 30-40 min, tills den blir gyllene och fast.

Under tiden kokar ni ihop tomatsåsen, och förbereder toppingen.

När botten är färdig, tar ni ut den. Lägg på tomatsåsen och toppingen. Ställ in pizzan i ugnen på 200 grader i fem minuter (tills osten smält). Ta fram och låt svalna 5 min till.

Skär upp och njut!

Min första Karl-Johan!

2011-08-25T18:45:00.000+02:00

Ursäkta den tråkiga mobilbilden, men kameran har åkt i golvet...

Kan ni tänka er! Idag när jag var i vår lilla skogsdunge med dagbarnen hittade vi en Karl-Johan! Den första i mitt liv, så detta är stort förstår ni. Här har man åkt till alla möjliga skogar och letat förgäves efter soppar i allmänhet och strävsoppar i synnerhet och så finns det en precis runt knuten.

Egentligen började det i morse då jag spontant sprang ut till dungen för att hämta en svamp, vilken som helst, att ha med på sångstunden. Jag sprang då på en grynsopp! Alltså jag visste inte direkt att det var just en grynsopp, men när jag kollade hemma i svampboken så förstod jag att det var en sådan. Och jag fann inte bara en, utan en hel massa grynsoppar! Allihopa runt skogskojan där dagbarnen brukar leka.

Så efter sångstunden gick vi dit och plockade grynsoppar. Många var tyvärr maskätna och obrukbara, men endel var fina och gick att ta med hem. Barnen tyckte det var minst lika roligt som jag. De pekade ut vilken svamp vi skulle ta, så skar jag upp den för att kolla om den var fin eller angripen. Barnen var lika spända varje gång och utropade: USCHABUSCHA! Eller: ÄCKLIG! när vi fann en ful. Och: JA! när vi fann en fin. Det var mitt i detta sökande efter fina grynsoppar som vi stötte på herr Karl-Johan. Så roligt att göra ett sådant fynd när man minst anar det.

Roséfisk på bladspenatbädd

2011-08-24T17:19:00.005+02:00

Roséfisk

500 g stillahavsflundra filéer
ca 400 g färsk bladspenat
1 dl mjölk
50 g riven parmesan ost
1 msk rosépeppar
100 g svamp (gärna färsk om man har)
smör
salt, peppar

1. Riv osten och stöt rosepepparen. Blanda.
2. Vänd fisken i mjölk och sedan i ost och peppar landningen.
3. Stek fisken i smör. Salta.
4. Fördela spenaten på tallrikarna.
5. Helstekt svampen i smör. Salta och peppra.
6. Lägg upp fisk och svamp på spenatbäddarna.

Servera ev. även med ris/blomkålsris och kokt broccoli

Familjens omdömen:

makena: Jättegott och frächt!
maken: Jag tyckte det var väldigt gott! Smakar lite exklusivt sådär.
Nonno (9 år) Sådär.
Boppo: (10 år) Jag tyckte det var gott! Jag vill gärna äta det igen!
Jojjan: (6 år) Ganska gott.
Lilla L: Inte god.

Sammanfattningsvis en av de mer lyckade fiskrätterna här hemma. Fisk brukar annars inte gillas alls av barnen. Om det inte är lax vill säga. Och när Jojjan säger att det är ganska gott, ska man veta att det är ett högt betyg för att komma från henne. Hon "hatar" i princip all mat man serverar...

Smaklig måltid!

Apropå mat...

2011-08-24T12:15:00.000+02:00

Lilla L: Vad blir det för mat?

Jag: Flygande Jakob och ris

Lilla L: JAG VILL INTE HA FLYGANDE RIS!!!

Matsedel v 34

2011-08-23T17:53:00.007+02:00

Tänkte att jag skulle börja blogga mina veckomatsedlar. Alla ska vi ju lyckas få fram mat varje dag och lite inspiration är aldrig fel. Själv äter jag LCHF-kost (i stort sett). Jag gör dock så att jag oftast lagar vanlig mat till hela familjen och LCHF-anpassar till mig. Jag lägger därför till min LCHF-varianten i matsedeln. Om du önskar recept på någon rätt, så bara säg till i kommentaren. Då försöker jag lägga upp receptet så fort som möjligt! Tanken är att jag så småningom ska ha gjort inlägg av alla recept, så att de blir klickbara direkt i matsedeln. Men det kommer eftersom jag hinner.

Här kommer veckans matsedel:

Måndag: Gulaschsoppa (smörgås och standard mjölk)
LCHF variant: byt ut potatisen i soppan mot zuccini, ta en finncrisp med bregott och fet ost i stälet för mjuk smörgås) Familjen gillar dock inte zuccini i soppan, så då kompromissar jag och äter potatis jag med. Man får inte göra det för svårt för sig.

Tisdag: Flygande Jakob (ris, en blandad sallad)
LCHF variant: byt ut riset mot blomkålsris)

Onsdag: Roséfisk (ris, kokt broccoli)
LCHF variant: blomkålsris istället för ris)

Torsdag: Indisk färsrätt (blandad sallad)
LCHF variant: Ta undan köttfärsen innan riset blandas i och ta en stor klick crème fraich till istället.

Fredag: LCHF pizza!

Lördag: Fläskfiléspett (blandad sallad, morotsstavar)

Söndag: Citronkyckling med pasta (blandad sallad)
LCHF variant: Skippa pastan och ta bara sallad och en klick cremefraiche till.

I salladerna lägger jag i lite olika beroende på vad som finns hemma. T ex: Isbergsallad, ruccola sallad, bladspenat, tomater, rädisor, paprika, riven morot, avocado, röd lök, frukt o dyl.

Varför sjal är bättre än Baby Björn

2011-08-20T16:43:00.000+02:00

Jag råkade slänga ur mig på facebook att sjal är bättre än Baby Björn. Då blev jag genast utmanad att förklara varför. Jag tänkte då passa på att svara här, där fler kan läsa mina högst viktiga åsikter i denna fråga (obs ironi!).

För er av mina läsare som inte följt mig så länge, kan jag som bakgrundsinformation berätta att jag burit två av mina fyra barn i sjal. De två första bars i ovan nämnda Baby Björn. Jag har därför god erfarenhet av dessa båda typer av bärhjälpmedel och kommer här nedan att beskriva hur bärande sett ut med de fyra barnen och vilka skillnader jag upplevt.

När min förstfödde kom till världen för snart elva år sedan hade jag aldrig ens hört talas om sjal. Vi gjorde då som "alla andra" och köpte en Baby Björn som komplement till vagnen. Jag tyckte det gick ganska bra att bära min son i denna de första månaderna. Han bars dock bara om det var absolut nödvändigt, då jag tyckte det var bökigt att sätta i honom och han skrek alltid tills jag var klar. En lite jobbig och stressande procedur varje gång alltså. Men när han väl satt där var jag ju glad att få händerna fria och kunna laga mat eller vad det var jag behövde göra. Visst var det lite bökigt att ha honom framför mig i selen, men jag visste ju inget annat.

När han började bli framåt 5 månader blev han för tung (han var en liten nätt bebis som låg två kurvor under normalkurvan) för mig att bära i selen. Jag fick ont i axlar och i ryggen av att bära honom bara korta stunder. Han bars därför från den åldern enbart av pappan vid enstaka tillfällen. Ganska snart tyckte dock även han att det blev för tungt och obekvämt. Bärselen lades därför undan och användes inte mer för den gången. De gånger sonen behövde bäras fick han åka på höften eller bäras i famnen. Eftersom detta ju är rätt besvärligt försökte vi såklart få honom att vilja vara i vagnen eller på golvet så mycket som möjligt.

Efter ett och ett halvt år kom lillebror. Han var en lite "tjockare klump" och bars ytterst sporadiskt i Baby Björnen. Jag hade ju mina onda axlar och ömma rygg i gott minne sedan förra gången. Famn, vagn eller golv var vad som gällde med honom alltså. Han bars inte allt för mycket och var nöjd med det.

Så kom då vår första dotter. Våra söner hade varit rätt nöjda med att bara bäras då och då, men detta gällde inte alls vår dotter! Till att börja med hade hon kolik och bars en period nästan dygnet runt. Bärselen hatade hon, så det var uteslutande famnen som gällde. Selen såldes därför på Tradera tämligen omgående. Vi bar och bar och bar. När hon blev så stor att hon satt på höften hade jag henne där nästan för jämnan. Ont i rygg och leder fick man så klart, men hon skrek eller gnällde om hon inte blev buren, så det var bara att härda ut.

När hon var tio månader (och tung som ett åbäke att bära runt på) råkade jag hamna på någon sida på nätet som handlade om bärsjalar. Jag läste och läste och sög i mig varenda ord! Och en liten, liten strimma av ljus började lysa i min mörka tunnel av evigt släpande på en tung bebis. Jag hittade en sida som beskrev hur man knyter en sjal och började genast öva där framför datorn med ett itu rivet lakan och en stor nalle. Ja, jag var desperat!!

Inte långt därefter hade jag både blivit medlem på en sjalsajt, köpt min första sjal och börjat bära min dotter i denna. Vilken befrielse!! Jag kunde nu sätta mitt gnälliga, skrikiga barn i sjal på ryggen och hon blev nöjd och lugn som en filbunke. Jag fick händerna fria för annat och slapp göra allt med en hand och sned rygg. I stället för frustration började jag nu också känna kärleksfulla och ömma känslor för mitt barn. Att ha henne nära på detta harmoniska sätt var enormt välgörande för oss båda! Jag fortsatte sedan att bära henne upp till ungefär tre års ålder. Ju större hon blev, ju mer sällan blev det så klart. Detta ständiga bärande avtog efter hon blivit ungefär 1,5 år. Men även efter det var det praktiskt och mysigt att kunna sätta upp henne på ryggen när hon var lite trött eller behövande. När hon var sjuk var det en fantastisk tillgång att kunna bära henne mycket utan att det blev jobbigt.

Till sist kom så vår fjärde dotter. Vid det laget visste jag så mycket om sjalar att jag självklart började bära henne från hennes första dag! Jag hade med mig en trikåsjal till BB. Sen satt hon i denna trikåsjal nästan jämt. Inte för att hon var gnällig eller skrikig, utan för att jag själv ville det. Det var så fantastiskt mysigt att jag inte kan beskriva det med ord. Ska aldrig glömma de där första dagarna då jag bar henne hud mot hud i sjalen och vi bara satt i en fåtölj och knöt an till varandra på ett sätt som var helt fantastiskt! Första halvåret använde jag sällan vagn. Jag bara tog med sjalen i väskan och hade henne i den överallt. Praktiskt och otroligt härligt! Jag känner mig väldigt färdig med barn nu. Men när jag tänker på hur underbart det är att bära sin nyfödda, kan jag nästan önska en till. Men bara nästan!

Bara genom att läsa dessa små berättelser ser ni ju själva vilka fördelar det är att bära i sjal jämfört med Baby Björn. Men för tydlighetens skull (och för att jag går igång så när det handlar om detta ämne) ska jag även lista upp dem här nedan.

1. I en sjal blir det inte jobbigt att bära! Som ni sett ovan bar jag min dotter ända upp till tre års ålder i sjal, medan jag inte orkade bära min son längre än till fem månader. Vad beror nu detta på? Jo i sjal bär man rätt helt enkelt. Man bär helt nära kroppen och tyngden sprids genom sjalen jämnt ut över hela kroppen. Det känns därför inte tungt och axlarna behöver inte ta hela smällen som vid bärsele. Man bär ergonomiskt som det så fint heter.

2. Barnet sitter ergonomiskt rätt i en sjal. Det sitter själv på ett naturligt sätt i sjalen och får nyttig träning i olika muskelgrupper. I en Baby Björn hänger barnet bara rätt upp och ner helt passivt. Det är inte farligt vad jag vet att bära i Baby Björn, men det är tveklöst bättre för barnet att bäras i sjal fysiskt och motoriskt sett.

3. Barnet får mer närhet i en sjal. På grund av att det är så lätt och mysigt att bära i sjal, bär man som förälder mycket mer än man annars skulle ha gjort (detta är i alla fall våra erfarenheter). Att små barn behöver mycket närhet är ju ingen nyhet för de flesta och i en sjal får bebisen/barnet massor av denna livsviktiga vara. Även föräldern får en massa "må-bra-hormoner" av att vara så nära sitt barn. Man bär inte längre bara när barnen kräver det, utan man bär mycket mer och barnet får tanka massor av närhet. Inte bara nätt och jämt så det klarar sig. Visst kan man gosa mycket utan sjal med, men det blir inte praktiskt möjligt om man har flera andra barn som jag haft.

4. Med en sjal blir det mer praktiskt även när man lämnar hemmet. En sjal är i förhållnde till en sele lätt och smidiga att ta med sig i väskan. Detta gäller i synnerhet trikåsjalar som är väldigt tunna och lätta. Eftersom det är så lätt att bära struntar en del sjalbärare till och med i vagn och slipper då också hela biten med att släpa vagnar i och ur bilar eller ut och in ur bussar. Är det snömodd kan man ta en promenad med bebisen i sjalen och slipper släpa och kämpa med en vagn som knappt kommer fram i snön. Har man två små barn, kan man strunta i dubbelvagn och ha det större barnet i sittvagn, medan det lilla sitter i sjal.

5. Sjal är mycket snyggare! Själv tycker jag i alla fall att en sele är rätt ful. Sjalar finns i alla färger och mönster. Man kan ha flera olika att matcha med olika kläder och bärandet blir en kul grej utöver att det är så praktiskt. Man kan även sy egna sjalar och ergonomiska bärselar för en billig penning om man är lite smart. Själv köpte jag t ex en lång gardin i ett snyggt, grönt lyxigt tyg för 20 kr på Emmaus och sydde en sjal som jag sedan hade användning av i flera år. Många kommenterade dessutom hur snygg den var!

Ja jag skulle kunna fortsätta som ni nog vid detta laget förstått. Men jag ska bespara er. Nu tror jag i alla fall att jag på ett tydligt och uttömmande sätt förklarat varför jag tycker att sjal är så mycket bättre än Baby Björn!

För den intresserade har jag här gjort en egen liten knytskola.

Over and out!

Jag blev visst narrad

2011-08-19T10:34:00.000+02:00

Detta är lite pinsamt, men jag har nu insett att det inte var kantareller jag hittade. Det var narrkantareller. Åtminstone tror jag det. För igår var jag åter ute i skogen och plockade svamp med min son. Vi hittade då likadana, brandgula, små "kantareller". När jag nu har studerat dem närmare i en bok, har jag dock insett att det var narrkantareller vi hittat. Så de kan gå. Men jag är nybörjare på det här med svamp och jag ser det nu som att jag lärt mig något. Nästa gång jag stöter på herr narrkantarell, får han stå där med lång näsa. För då tänker jag bara visslande gå förbi, utan att narras att plocka upp honom och lägga honom på min smörgås. Rätt åt den lurifaxen tycker jag!

En trött kväll vändes till kantarellycka

2011-08-18T11:48:00.001+02:00

Igår efter middagen kände jag mig kopiöst trött! Men samtidigt kändes det riskabelt att gå och lägga sig en stund halv sju på kvällen. Risken för att inte kunna somna sen för natten blir ju då överhängande. Så vad gör man då?

Jo, om man är som jag så går man ut i skogen. Skogen är en av mina favoritplatser här på jorden och där blir jag lugn och glad. Jag tog med mig en hink igen och tänkte liksom dagen innan att jag skulle leta efter svamp och plocka lingon. Denna kväll fick jag dock för mig att prova en annan skog där jag vet att det brukar finnas svamp. De flesta för mig okända, men ändå. Det är en blandskog med många olika sorters träd och jag har lärt mig att det då också finns många olika sorters svamp. Tänkte att då borde det finnas chans att hitta någon jag känner till med.

Cyklade in i skogen och parkerade en bit in. Sen hann jag inte gå många meter förrän jag fick syn på de första svamparna. De såg maskätna ut och var okända för mig så jag gick vidare. Strövade omkring lite och hittade några andra svampar som jag tror kan ha varit någon slags soppar och senare hittade jag en svamp som växte på ett träd. Brydde mig inte så mycket om att jag inte kunde ta hem och äta dem (skulle aldrig våga om jag inte vet med all säkerhet vad det är), utan tyckte det bara var härligt att vara där och leta efter fynd. Användbara eller inte.

När jag sen kände mig nöjd med mitt strosande i skogen, började jag gå tillbaka mot cykeln. Det var då det hände! Plötsligt lyste något gult mot mig från marken. Jag tänkte först inte närmare på vad det kunde vara, men så slog det mig. Det måste ju vara kantareller! Jag har inte haft lyckan att hitta så mycket vanliga kantareller tidigare, så därför fattade jag inte direkt. Men när jag fattade, kände jag en barnslig lycka inom mig. Ungefär samma känsla som den gången i sjuårsåldern då jag hittade ett helt dike fullt av vårens första tussilago. Kantarellerna var små och oansenliga, men jag plockade ändå lyriskt och la i min hink. Studsade sen mer eller mindre den sista biten till cykeln och trampade hem glad i hågen.

En stund senare drack så jag och min man vårt kvällste som vi vanligen gör. Men denna kväll kändes det extralyxigt då jag (maken lät mig beredvilligt få alla kantarellerna med motiveringen att han ändå inte skulle känna någon smak, så förkyld som han är) kunde ha smörstekta kantareller på min Finncrisp skiva! Ett lyckligt slut på en kväll som först bara såg trött och eländig ut.

Lingonlycka i svampskogen

2011-08-16T20:42:00.005+02:00

En fin sommarkväll. Solen värmer faktisk och luften känns härlig och skön. Jag hoppar i mina sandaler och sätter mig på cykeln. Trampar sedan iväg mot skogen och till ett av mina trattkantarellställen. En urdiskad yogurthink dinglar på styret. Jag tänker att kanske, kanske har de små härliga hunnit titta upp trots att vi bara hunnit till mitten av augusti. Det är en härlig kväll och jag njuter storligen där jag susar fram på min cykel genom samhället.

Framme vid skogen parkerar jag cykeln vid skogsbrynet. Jag tar med mig hinken och kliver in i skogen. Hukande går jag sedan sakta runt och studerar marken noga. Jag går till det ställe där det ifjol växte massor av trattkantareller, men inte en enda liten rackare får jag syn på. Jag är väl för tidigt ute då tänker jag.

Men trots utebliven svamplycka behöver jag inte gå (eller cykla var det ju jag gjorde) tomhänt hem denna kväll. För när jag går där och spanar efter svamp, ser jag att lingonriset dignar av stora röda bär. Jag börjar så plocka lingon istället! Tänker att finns det mot förmodan trattkantareller ändå, finner jag dem säkert medan jag plockar lingonen. Ingen idé att ödsla tid på att bara stirra på marken om man kan få med sig bär under tiden menar jag.En halv liter får jag ihop på bara en liten stund.

Så fantastiskt det är. Nu när blåbären gjort sitt för i år, tar lingon vid i deras ställe. Och även fast jag inte hittade någon svamp idag, så vet jag att de kommer. Många härliga höstveckor ligger framför då skogen klär upp sig i sina vackraste kläder och bjuder in till fest. Svampar i alla de färger, former och storlekar bjuder den ut och vi får alla komma och plocka av läckerheterna alldeles gratis. Själv är jag dock ingen svampexpert. Men trattkantarell och taggsvamp känner jag igen och dessa ska jag ut och leta efter i skog och mark i höst.

Men innan den tiden är här kan jag nu som sagt fylla min hink med lingon. Av dem kan jag sedan koka lingonsylt och den kan mina goa ungar ha på gröten innan de beger sig till skolan om morgnarna. En härlig tid ligger framför!

Mina dagliga listor

2011-08-15T22:09:00.000+02:00

Nu var det länge sedan jag skrev något inlägg om att organisera vardagen. Det beror helt enkelt på att alla rutiner (av olika anledningar) länge gått på sparlåga.

Men nu lagom till terminsstart känner jag inspiration för att organisera upp vår tillvaro igen! Kvällarna blir mörkare och jag är inne på min sista lediga vecka innan hösten dra igång på allvar. Fotbollsträningarna har redan börjat. Nästa vecka kommer också läxor, veckobrev och så småningom tider för utvecklingssamtal och föräldramöten. Mina söta dagbarn kommer åter att knacka på dörren om morgnarna. Matplanering, tvätt och städ blir i denna karusell ytterst viktiga att ha ordning på för att allt ska rulla på smidigt och harmoniskt. Något som är väldigt viktigt för mig!

Ett av de verktyg jag använder mig av i detta syfte är listor. Jag har en rosa skrivbok liggande i köket, och i den skriver jag varje dag upp vad jag ska göra. Jag följer Flyladys koncept för att hålla ordning på hemmet och hennes dagliga rutiner skriver jag upp i min rosa skrivbok. Listan hjälper mig att komma ihåg vad jag ska göra och det är en skön tillfredsställelse att sedan bocka av punkt för punkt. Mer om vad jag sätter upp på min lista kan du läsa här.

Men dessa listor är också en ovärderlig hjälp när jag är trött och inte orkar hålla igång med alla de vanliga rutinerna. Sådana dagar ser jag mig runt och skriver bara upp det allra nödvändigaste för att inte vantrivas totalt. Det kan t ex vara: plocka upp i hallen 5 minuter, diska, hitta på lunch, bädda sängarna, plocka upp kläder från golvet o dyl. Sen kan jag lugnt luta mig tillbaka, kanske ta en kopp te och ta en punkt då och då, allteftersom jag känner att jag orkar. Dessa listor hjälper mig sådana dagar att inte bli frustrerad över stök som känns jobbigt att ta tag i. Samtidigt hjälper de mig att i alla fall göra något. Ofta är det också så, att bara jag börjar med en punkt, får jag energi att ta en eller flera punkter till på en gång. Jag har lurat mig själv att få saker gjort på detta sätt många gånger.

Det var lite om mina listor det. Nu ska jag ta en kopp te och umgås lite med min sjuke man innan det är dax att sova. Ha en skön kväll. Det som nu är kvar av den.

Kommer ut ur garderoben...

2011-08-13T12:08:00.001+02:00

Nej, nu kan jag inte låta bli att berätta det längre. Jag drömmer om att bli författare! Så nu var det sagt. Det var ju inte så farligt ändå.

Så här är det. Jag har väl i hela mitt liv haft en diffus dröm om att bli författare, men aldrig på riktigt liksom. Jag skrev redan som barn egna böcker på pappas skrivmaskin och band in dem i kartong. Illustrationerna ritade jag själv. Sen har jag genom hela skolåren skrivit i olika former. Jag älskade förstås friskrivningstimmarna och fyllde min lilla skrivbok med berättelser. Hemma skrev jag dagbok. Har alltid haft ett behov av att uttrycka mig i skrift. Jag skrev även dikter och egna sånger (musik är ett annat intresse). Och så där har det hållit på.

Så började jag då blogga för några år sedan. Det blev det nya sättet att få uttrycka sig med ord och bokstäver. Många har frågat mig hur jag har tid att blogga med fyra barn omkring mig? Men svaret är att skrivandet har varit min avkoppling. Jag blir lugn och lycklig av att skriva helt enkelt. Andra tittar kanske på TV eller målar om sovrummet. Jag skriver.

Så hände det otroliga i början av sommaren. Jag satt och körde hem från mina svärföräldrar. Maken sov bredvid mig och barnen sov i baksätet. Jag satt och hade rätt så tråkigt. Så kom det över mig ett starkt begär efter att skriva en bok! Bara sådär visste jag helt plötsligt att det är detta jag ska göra. Så kom det bara för mig att jag skulle börja fantisera ihop en berättelse i huvudet på en gång. Och tankarna började vandra och fantisera där jag körde fram i försommarnatten. Innan vi var hemma hade jag ett helt koncept klart för mig! Jag visste precis vad boken (eller faktiskt böckerna) skulle handla om. De stora dragen hade jag helt klart för mig och jag var rusig av lycka! Tänk. Jag ska skriva en bok!

Under sommaren har jag sedan jobbat med denna bok. De första två kapitlen lät sig skrivas tämligen lättvindigt och jag tänkte, detta har jag klart på några veckor. Men sen har jag insett att så inte kommer att bli fallet. Det kommer att ta sin runda lilla tid innan denna bok blir klar. Men det gör inget alls. Det är så härligt att skriva och att gå och suga på den här karamellen. Successivt växer berättelsen fram och jag lär mig mer om den hela tiden. En härlig process!

Så om det blir lite glesare mellan blogginläggen vet ni varför. Då sitter jag helt enkelt och skriver på min bok istället. Jag ska dock göra mitt bästa för att även hålla bloggen levande. Det är ju roligt det med. Fast på ett annat vis!

Så nu har jag kommit ut ur garderoben. Det var rätt så befriande faktiskt! På återseende.

Augustimorgon med brödbak och rävbesök

2011-08-12T10:35:00.001+02:00

Idag fick jag en riktig dröm morgon. Jag steg upp kvart över sju och gick direkt till det soliga köket och satte en deg. Alla barnen sov fortfarande. Medan degen sedan jäste gick jag ut i den soliga, men kyliga augustimorgonen. Andades djupt och drog in den friska luften. Med ett leende på läpparna gick jag, eller rättare sagt; skuttade jag sedan ner till åkern med Tidebönboken i högsta hugg. Jag blev lite blöt om fötterna i det daggvåta höga gräset, men det störde mig inte alls.

Väl nere vid åkern, ställde jag mig sedan på min favoritsten och började sjunga till Gud. Efter en liten stund hörde jag ett prasslande i skogsbrynet bakom mig. Jag vänder mig om och får se vem som kommit på besök. Det var en räv minsann! Han undrade väl vem det var som stod där och sjöng för full hals denna arla morgon. Bara några meter ifrån mig stod han. Har aldrig sett en räv på så nära håll förut. Härlig upplevelse. Ganska kvickt vände han sedan om och försvann in i skogen igen. Jag stannade kvar en stund till i stillheten och ljuvligheten.

När sedan timern på mobilen ringde i min ficka, vände jag åter hemåt. Det var nu dax att baka ut rågbullsdegen som stått på jäsning. Min dotter Jojjan hade nu vaknat. Sida vid sida stod vi vid köksbänken och rullade rågbullarna tillsammans. Jag visade hur hon skulle ta mjöl på händerna och trycka handflatorna hårt mot degklumpen och rulla. När alla bullarna var rullade, skuttade den lilla morgonpigga glatt iväg. Jag började sätta fram frukost till alla barnen som nu hunnit vakna en efter en, och kände att detta var en sällsamt härlig morgon!

En härlig dag önskar jag nu er alla! Lev väl!

Det finns så många sköna människor

2011-08-08T19:58:00.000+02:00

Sitter nu här, just hemkommen från "Sverigeresan". Finns massor att berätta, men det bestående intrycket är; det finns så många sköna människor där ute. Var och en med sin egen historia. Var och en med ett hjärta som längtar. Var och en med en själ i behov av kärlek. Jag har fått förmånen att möta flera av dem under vår resa genom Sverige.

Låt mig få berätta om Fritz. Vi var i Umeå. Konsertteamet spelade och andra stod och bjöd förbipasserande på kaffe. Själv tog jag någon gång under de timmar konserten pågick en liten promenad med min man. Jag var frusen och trött i det bedrövliga regnet och behövde nu lite värme och vila. Vi tog med oss varsin kopp kaffe och gick in i ett köpcentrum. Mitt inne i vimlet av människor fann vi en sittplats. Det var där vi också fann Fritz. Han satt där och makade så vänligt på sig för att vi skulle få plats. Jag tackade för det och började sedan spontant småprata om regnet och det kyliga vädret. Vi berättade att vi hörde till dem som spelade längre upp på gatan och då berättade han att där hade han gått förbi. Sången var både fin och seriös enligt honom. Sen fick vi det finaste samtal med denna fina, fina man. Fritz blev så glad av att få prata med oss. Han började berätta om sin barndom. Om hur han som nioåring fått böja arbeta som getare. Det vill säga valla kor ute i skogen från tidiga morgon och fram till kvällen. Han berättade om hur han upplevt det svårt att ensam gå med korna hela dagarna ute i skogen och hur han om kvällarna fått sova hos olika familjer i byn. En getarpojke gick nämligen runt från hus till hus i byn och vallade gårdens kor. Han tyckte väl själv att han åtminstone kunde fått sova hemma hos sin mamma. Men seden var sådan och då var det bara så. Om detta och mycket annat berättade han. Hela tiden med glimten i ögat och ett vänligt leende på läpparna. 81 år gammal var han. När han berättade det reste han sig stolt upp och visade hur reslig och frisk han fortfarande var, trots sin höga ålder. Han berättade också stolt att han jobbat som hårmodell under flera år och strök över sitt tjocka gråvita hår som hade ett fint fall över pannan. Han var så nöjd med att få gratis klippning och frisöreleverna var så nöjda med en frivillig modell att träna på.

Under samtalets gång kom vi också in på Gud. Han ville gärna tro på Gud sa han. Men han kunde inte. För hans del, behövde han något slags bevis för Guds existens för att kunna tro. Men han sa också att det vore skönt att ha en tro på Gud. Det skulle ju bli en trygghet i tillvaron på något sätt menade han.

Samtalet gick vidare om vilka arbeten han haft. Om hur han hade det nu och små historier om olika personer han brukar träffa på vårdhemmet där han få mat varje dag. Det var så härligt att prata med denna fina lilla man. Det gjorde mig glad och det var tydligt att detta samtal även gjorde hans dag! Tillslut var vi tvungna att gå. Men innan vi gick frågade vi om vi fick be en kort bön för honom. Han tackade ja till det. Jag tog då hans hand och så bad vi en enkel bön om att det skulle gå bra för honom i fortsättningen och att han också skulle få det där beviset han behövde så att han kunde få en tro på Gud. När vi avslutat bönen tackade han hjärtligt, tydligt berörd och sa att det var en riktigt bra bön vi bett. När vi sen gick, vinkade han glatt och jag kände mig alldeles varm i hjärtat av detta möte. Fritz finns nu på min bönelista. Jag ber att han ska finna orsak att tro och är övertygad om att han också kommer att finna Gud.

Detta var bara ett av alla de samtal jag haft under resans gång. Jag har mött vitt skilda livberättelser och jag har fascinerats över hur många fina människor det finns där ute. Många med trasiga hjärtan också. Människor är så intressanta. Bara man skrapar lite på ytan finns där massor av berättelser och livsöden. Min högsta önskan är att alla dessa ska få möta den kärlek jag mött.

Jag turné - bloggar

2011-08-06T09:04:00.001+02:00

Denna vecka har det heller inte funnits mycket tid för bloggande. Jag är nämligen ute på en Sverigeturné med 100 ungdomar. Jag har i alla all hunnit med att göra ett inlägg på vår kyrkas ungdomsblogg. Här kan du läsa det.

Den är som elektricitet, den håller saker igång

2011-07-31T19:38:00.000+02:00

Sitter ute på altanen intill några lila blommande skönheter som jag inte vet namnet på, trots att de växer intill mitt hus. Kvällssolen värmer skönt och mina trötta ben får vila mot pumpen till poolen. Jag sitter där och läser min nya roman; Niceville som jag hittade på loppis här om dagen. Ett riktigt fynd både vad gäller pris och innehåll må jag säga! I alla fall. När jag så sitter där och läser och myser (för det är en riktigt sådan där varm och härlig bok) poppar det plötsligt upp ett citat om bön bara sådär:

"Men problemet är att om jag börjar be för miss Skeeter så vet jag att samtalet kommer att fortsätta nästa gång som vi ses. Och nästa och nästa. För det är vad bönen gör. Den är som elektricitet, den håller saker igång"

Tyckte det var så klockrent så jag bara var tvungen att skutta till datorn och dela med mig. Och nu var det gjort. Så. Nu ska jag fortsätta där jag var i boken innan solen försvinner. Ha en fin kväll alla fina bloggläsare!

Vad bön betyder för mig

2011-07-30T12:10:00.000+02:00

Varje morgon (eller snarare förmiddag ibland nu under semestern) söker jag upp en stilla plats i naturen. Oftast går jag ner till åkern eller så sätter jag mig på en sten i skogen. Med mig har jag tidebönsboken. När jag så funnit mig min stilla plats slår jag upp morgonbönen för den aktuella dagen. Varje bön börjar så här:

"Herre öppna min mun till ditt lov

så vill jag förkunna din ära

Gud kom till min räddning

Herre skynda till min hjälp"

Dessa ord ber jag från hjärtat medan jag blickar upp mot skyn. Jag är fast övertygad om att Gud hör mig och är nära mig. Dessa ord hjälper mig också att be oavsett hur jag känner mig. Jag kanske inte alls känner för att be. Jag kanske känner mig trött, arg och irriterad eller allmänt ur form av någon anledning. Men när jag ber dessa ord:

"Herre öppna min mun till ditt lov, så vill jag förkunna din ära"

..ber jag Gud om hjälp att komma nära honom. Det blir alltså hans förtjänst alltihop. Själv har jag ju inte mycket att komma med. Men när jag ber dessa ord fylls jag alltid (och jag menar alltid), av ett lugn och en frid. Min själ stillar sig och jag kan sedan fortsätta att sjunga hymnen som hör till och de följande skrivna bönerna i frid. Hela tiden ber jag dem direkt till Gud som om han stod bredvid mig. Och oavsett i vilket själsligt tillstånd jag varit när jag först började, går jag sedan alltid hem uppfylld och glad. Jag har fyllts med Guds eviga frid och fått hans eviga perspektiv på min dag. Oro och bekymmer har jag fått lägga i hans hand. Jag har fått styrka för allt dagen kommer att innebära och jag har fått lyfta upp familjemedlemar, släktingar och andra människor som jag tänker på i bön inför honom. Det fyller mig mig med en sådan trygghet och förtröstan som är svårt att beskriva i ord.

Dessa bönestunder betyder allt för mig! Under hela dagen sedan har jag denna förnimmelse av att Gud är nära och med mig i allt jag gör. Då och då under dagen småpratar jag så också med Gud om stort och smått. Det är så fantastiskt att ha denna förmån. Att ha denna Gudomliga vän. Hur skulle jag klara mig utan Honom?

Full fart på konferens, men lite tid för bloggande

2011-07-27T19:40:00.000+02:00

Hej alla kära bloggläsare! Ja, jag ser att ni är här och kikar in och det gläder mig. Vill bara titta in här en snabbis för att tala om varför det är lite dåligt med blogginlägg just nu. Det är nämligen så, att denna vecka pågår en stor konferens i vår kyrka. Den kallas "Europakonferensen" men skulle lika gärna kunna heta "världskonferensen", då det kommer flera 1000 besökare från hela världen. Jag och barnen är där hela dagarna och då finns inte mycket tid och ork kvar till bloggande på kvällen. Men har du vägarna förbi Uppsala så titta gärna in. Finns mycket att göra för alla åldrar och det råder riktig festivalstämning.

På återseende!

Min dotters första skriftliga berättelse

2011-07-24T17:09:00.001+02:00

Jag har i sommar fått sådan inspiration att utveckla mitt skrivande. Jag har alltid gillat att skriva, men aldrig direkt satsat på det. Så som ett första steg har jag nu börjat en gratis skrivkurs på nätet. Eftersom jag då håller på med detta mitt ibland barnen, har ju de blivit nyfikna. Då har jag så klart entusiastiskt berättat! En kväll höll jag en liten spontan "skrivarskola" för de tre största och lärde dem lite grundläggande struktur för en berättelse. Alla tre var sedan fullt upptagna med att skriva sina berättelser under hela kvällen. Så härligt!

Morgonen därpå gick jag upp tidigt och trodde jag var den enda som var vaken. Men gissa vem jag fann vid köksbordet? Jo, min 6-åriga dotter Jojjan. Hon satt där så fridfullt och skrev vidare på sin berättelse!

Denna berättelse skulle jag nu vilja dela med er (jag har fått hennes tillåtelse). Jag tycker nämligen den är fantastiskt bra för att vara skriven av en tjej som inte ens börjat i förskolklass än. För er som inte kan tyda hennes text (som är fritt stavad, har vissa ord som saknar flera bokstäver och som inte har mellanrum mellan orden) skriver jag mellan varje "kapitel" på vanligt sätt.

Så här har hon skrivit:

DEVRENGONGEFLiKA
SOMHTEROSA HONSPELADEFOTBOL
HONVANSORTHONVANMED200
NÄRHONKHMOTHONPANGKAKA
EFTERPANGKAKAN
OTHONGLAS

Det var en gång en flicka som hette Rosa.
Hon spelade fotboll.
Hon vann stort. Hon vann med 20-0.
När hon kom hem, åt hon pannkaka.
Efter pannkakan åt hon glass.

DED VARENORM
FASTDÅDÖDÅDEROSA
DENochDÅSÅFIKHONENGLASTiLochNÄRHON
HADEÄTiTUPGLASEN
KOmROSASKATTochDÅ
JEDHONMJÖLKTILLKATTEN

Det var en orm.
Fast då dödade Rosa den och då så fick hon en glass till.
Och när hon hade ätit upp glassen kom Rosas katt.
Och då gav(jedde) hon mjölk till katten.

DEDVARENKATT
SOMSKULEPRISFONGA
ENROTAMENSÅ
JiKDOMPRESiSÖEREN
VÄGMENPRESiSDÅ
KOMEBiLDÅBLV
ROTANPÅKÖD

Det var en katt som skulle precis fånga en råtta.
Men så gick dom precis över en väg.
Men precis då kom en bil. Då blev råttan på körd.

Tycker det är helt underbart att få ta del av hennes allra första texter på detta sätt! Jag bara ler när jag ser stavningen på vissa ord. "GONG" t ex. Hon har tidigare frågat hur ng-ljudet stavas och lärt sig flera olika ng-stavningar. Här fick hon in rätt ng-stavning som ju är det svåra i det ordet, men så blev det ett o istället för å. Helt underbart. "PANGKAKA" tycker jag också är en helt underbar tolkning av ordet pannkaka!

Så roligt att ha en liten tjej som precis ska till att tillgodogöra sig skriftspråket! Jag har en grundskollärarutbildning i grunden och läs- och skrivinlärning var ett av mina favoritämnen under utbildningen. Nu har jag en egen liten en här hemma som älskar att experimentera med språket. Hon har f ö längtat till hösten hela sommaren. Hon ska ju börja i förskoleklass till hösten och det ser hon fram emot med enorm förväntan. Ska bli minst lika kul för mig har jag starkt på känn!

Ett litet köttbullsknep

2011-07-21T22:38:00.000+02:00

Idag slog jag på stort och gjorde egna köttbullar. Lilla L har vid varje måltid under de två senaste veckorna ungefär sagt att hon vill ha: KÖTTBULLAR! Så idag tänkte jag att jag gör väl köttbullar då! Slog på Alltinget på webben och satte sen igång och gjorde smet. Sen stod jag där och gjorde små köttbullar i godan ro och tyckte det hela var rätt så trevligt.

Och det var väl tur att jag tyckte det! För nu ska ni höra vad den lilla fröken L hade mage att säga nu när hon äntligen fick köttbullar.

"Det är inte riktiga köttbullar, det är lööök i dom"

"Jag vill ha fina runda köttbullar!"

Barn alltså! Och som inte detta var nog fyllde Jojjan i att de på IKEA är mycket godare! Och finare. Jaja. Man får inte ha för ömtåliga känslor som mor. Nonno försökte trösta mig och menade att dessa köttbullar kvalade in som köttbullar på alla punkter. De såg ut som köttbullar. De luktade som köttbullar och de smakade som köttbullar. Alltså var det köttbullar jag gjort! Jag får väl vara nöjd med det. Och inte är jag nått proffs på köttbullar, det ska erkännas. De blev både småvinda och lite brända här och var. Men goda var de. Och det är väl huvudsaken!

Ett litet köttbullsknep vill jag bara dela med mig nu också när jag ändå är igång med köttbullssnack.

Jag har nämligen lärt mig att man kan doppa ett matskedsmått i kallt vatten och sen fylla den med köttfärssmet och knacka ut försiktigt. Då får man jämnstora köttbullar och det sägs att de ska bli runda också. Mina blir dock inte riktigt det, men det har väl med vana att göra också kan jag tro.

Smidigt värre är det i alla fall och fort och lätt går det.

Varenda liten köttbulle försvann sen,.Det tar jag som ett gott betyg. Så det så!

In the kladd

2011-07-19T10:28:00.001+02:00

Lilla L är kladdig om munnen och står förnöjt och sjunger medan hon tvättar sig...

In the kladd, the kladd, the kladd.

In the kladd, the kladd, the kladd...

Mycket charimgare och bättre än orginalet tycker åtminstone jag. Och vem fattar vad "the club" är liksom. Klart det är "in the kladd" han sjunger den där Danny!

Skattkammarön och andra litterära underverk

2011-07-18T12:37:00.000+02:00

Jag har läst en fantastisk bok; Skattkammarön av R.L Stevenson. En riktig klassiker som jag bara inte fattar att jag har missat! Som barn tänkte jag kanske att det var en bok för pojkar och sedan jag blev vuxen, att det var en bok för barn Men så hittade jag den på loppis för ganska länge sedan och ställde den i mina pojkars bokhylla i hopp om att de skulle läsa och berikas av litteraturens rikedomar. Boken har dock fått stå orörd. Tills för en tid sedan! Då fann jag mig själv en dag desperat längtande efter en ny härlig bok att sätta tänderna i. Då, den dagen för någon vecka sedan, då biblioteket var stängt och jag hade läst ut de andra böcker jag hade hemma, då hände det sig så att jag i brist på andra alternativ gick till mina pojkars bokhylla. Tänkte att jag kanske kunde läsa någon av Narniaböckerna eller någon av de andra klassiker jag samlat åt mina kära gossar från loppisar. Då. Precis då. Föll mina ögon på denna bok; Skattkammarön. Jag tänkte att jag ger väl den en chans då. Trots att jag fortfarande såg den som en barnbok. Men så fort jag började läsa de första raderna på den första sidan, blåste alla mina falska fördomar bort sin kos. Själv satt jag kvar i lugnet som uppstod och fångades genast av det rika språket och den fantastiska skildringen. Mycket snart blev boken också så spännande att det var svårt att lägga den ifrån sig. Följden blev att jag låg och läste alldeles för länge om kvällarna och sedan drömde om pirater och sjörövarskepp hela natten lång, i bakhuvudet nynnande på: "Femton gastar på dömanskista yo ho ho och en flaska med rom.." Men det var det värt! En så fantastisk bok av världsklass är värd lite sömnbrist och mystiska drömmar.

Ett par dagar efter att jag sedan läst ut boken och fortfarande gick och kände den goda eftersmaken på tungspetsen hände något mer! Jag strosade åter omkring bland bokhyllorna på en loppis och vad skådar mina ögon?! Om inte just denna bok Skattkammarön! Men här i ett helt fantastiskt utförande, med stor text och stora målade bilder som var och en var ett konstverk i sig.

Jag blev alldeles salig och bläddrade förtjust...

...och tittade på de fantastiska illustrationerna, vissa stora som ett halvt uppslag!

Jag återupplevde boken genom bilderna och blev nästan sugen på att läsa den igen!

Som om detta sen inte var nog, hittade jag ytterligare två klassiker i samma härliga utförande;

Alice i underlandet och Pinocchio

Och kan ni fatta! Böckerna såldes rakt av för 10 kronor styck!! Jag trodde inte de var kloka men prisade i tysthet mitt sällsamma fynd!

Dessa böcker har jag nu härliga planer för. Jag ser mig själv i fotöljen bredvid den sprakande brasan med en av dessa böcker i min hand. På golvet framför brasan sitter mina fyra barn och grillar mashmallows. De grillar och mumsar medan de andäktigt lyssnar till högläsningen och då och då får titta på de fantastiska bilderna. Skattkammarön är kanske inte något för mina småtjejer än så länge, men då får vi spara den till de gånger de sover. Dessa stunder kommer garanterat förgylla många i övrigt gråa höstkvällar. Och kanske en och annan regnig sommarkväll. Jag längtar!

Trippelkalas med tre generationer!

2011-07-16T17:29:00.000+02:00

Idag har vi haft trippelkalas minsann! Mormor, dotter (min syster) och dotterdotter har alla fyllt år i dagarna och det firade vi med tårtkalas och paket såklart!

Men innan kalaset kunde börja måste man ju baka tårtan! Jag skickade då först iväg hela kusinhögen på bärplockning! Killarna försvann sedan spårlöst, men tjejligan visar här stolt upp resultatet.

Sen var ett av födelsedagsbarnen, aka min syster så snäll och gjorde tårta på beställning; sockerkaksbottnar, med mosade bananer emellan, på med grädde smaksatt med vaniljsocker och sen toppa med en massa härliga färska bär! Mest jordgubbar och hallon, men även några enstaka blåbär som barnen också fick med sig från skogen. En riktig sommartårta som det sig bör i Juli!

Under tiden syster gjorde tårtor, passade jag på att smita undan och slå in paketen. Alltid i sista minuten med sånt som jag är. Men en härlig hög blev det sen (alla var dock inte från mig såklart)! Alla verkade uppriktigt glada över sina presenter till min stora glädje. Jag har nämligen ingen riktig talang för det där med presenter jag. Men jobbar hårt på att bli bättre, det gör jag! Idag verkade det som jag lyckades!

Sen var det bara fram med flagga och porslin och ropa dit alla barnen så var kalaset ett faktum!

Tillsammans fyllde de 116 år! Ni får själva försöka räkna ut vem som fyllde vad. Lycka till med det ni!

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!!!

Min favoritsjö och en glasflaska med saft

2011-07-15T17:56:00.000+02:00

Ska man ha fika med sig till stranden så är det så mycket roligare och trevligare att ha saften i en glasflaska och kakorna, (eller som i vårt fall) de nybakade muffinsarna i en fin burk. Det tycker i alla fall jag. Jag blir glad av sådana små detaljer och jag riktigt mös med ett litet leende på läpparna när jag hällde upp saften till barnen igår när vi var och badade. Sen gillar jag att filten och barnen badkläder råkade matcha med burken också.

Vi var vid min favoritsjö igår. Där är så vackert och lugnt och rogivande. Jag skulle vilja åka dit varenda gång vi ska bada. Pojkarna gillar däremot en annan strand med massor av folk och där man inte kan bygga sandslott. Jojjan tar efter pojkarna lite och menar att det är för jobbigt att gå igenom skogen på väg dit. Lilla L är dock nöjd bara det finns vatten och en badring!

Barnens mormor fick följa med igår och till min stora glädje älskade hon denna strand lika mycket som jag! Jag har trott att hon inte skulle orka gå igenom skogen, därför har hon alltid bara följt med till den andra. Men se där hade jag fel! Och pojkarna begravde en myra under ett sandslott och skulle kolla om den var kvar nästa gång sa de. Så jag har stora förhoppningar om att min favoritsjö vinner mark undan för undan. I vilket fall måste vi ju åka dit nästa gång och se om myran är kvar. Eller hur! Och så kan jag ju alltid skylla på att mormor vill dit. Överbefolkade, larmande stränder är nämligen inte min grej. Inte alls. Dessutom finns det grodor vid den här mysiga sjön. What´s not to like liksom.

Vad man kan ha en näckros till

2011-07-14T17:10:00.000+02:00

Hm. Vad kan man ha en näckros till?

JA!!!

Man kan ju hoppa hopprep med den!

Perfekt när man glömt sitt vanliga hopprep hemma!

Ett hus fullt med skatter!!!

2011-07-13T14:19:00.002+02:00

Vilken guldgruva biblioteket är! Varje vecka (i princip) är jag där och lånar nytt! Ovan ser ni dagens och gårdagens "skörd". För egen del är det av enormt värde att kunna låna en massa romaner. Alldeles gratis (när jag inte glömmer att lämna tillbaks dem i tid det vill säga). Men även för barnen är biblioteket en riktig skattkammare. Jag har numer tre barn som läser själva och jag ser till att alltid ha hemma spännande böcker för dem att läsa. Killarnas favorit just nu är böckerna om Akimbo av A. Mc Call Smith (ja samma som Damernas detektivbyrå). Dem avverkar de nu en efter en.

Jojjan gillar allt möjligt som är lagom lättläst för henne. Hon är en riktig bokslukerska nu! På biblioteket har de under sommaren en liten läsmorot för barn. Läser de fem böcker och skriver kort vad de tyckte om den får de en bok i pris. Hon hade avverkat fem böcker på två dagar! Sedan dess har hon läst ytterligare ett antal som jag inte håller räkningen på. Igår eftermiddag lånade jag så två nya till henne. Gissa vad? De var utlästa i morse. En ny liten hög har jag nu tagit hem till henne. Får se hur många dagar de räcker...

Man riktigt känner hur hon myser när hon kollar igenom den nya bokhögen och ska välja vilken hon ska läsa först. Idag blev det en Madicken-bok och just nu håller hon på att pyssla ett bokmärke!

Även om Lilla L inte kan läsa än hindrar det inte att även hon slukar böcker. Hon finner ett stort nöje i att sitta och bläddra och titta på bilderna. När hon ska äta kommer de också väl till pass har jag nyligen upptäckt! Hon har nämligen en längre tid varit väldigt bråkig och besvärlig så fort det ska ätas. Jag har nu insett att hon helt enkelt blir uttråkad och därför roar sig med att trotsa. Men sätter jag en bok i hennes händer låter hon sig villigt matas och maten är uppäten på ett kick! (Att hon fortfarande matas är en annan historia ja...vi jobbar på det!!)

Och såhär ser det förjämnan ut i hennes säng. Varje kväll vill hon ha mängder av böcker i sin säng. Hon ska ha så många att hon knappt ryms själv! Sen ligger hon och tittar och tittar och somnar nästan alltid med en bok på näsan!

Även killarna slängde sig över alla böckerna när jag kom hem. De hade nämligen beställt lite av varje. Boppo hade beställt en trolleribok (jag lånade hem två) och Nonno hade önskat böcker om fiske och om fotboll. Som synes satte han sig genast med en av fiskeböckerna.

Förutom detta lånade jag även en bok om schack (Jojjan har precis lärt sig spela i dagarna och vill gärna lära sig mer) och dessutom en gåtbok. Så nu har vi att göra allihop även om solen försvinner bakom molnen och regnet öser ner! Jag riktigt gnuggar händerna av förtjusning!

Sommarkväll

2011-07-11T22:09:00.001+02:00

Sommarkväll. Vi har precis ätit middag. Det var en köttgryta som innehöll alltför mycket chilli och barnen klagade högljudt. Lite allmänt rörigt i huset då vi kom hem sent från barnens farmor och farfar igår. Istället för att stanna i det röriga och trötta hemmet smiter jag ut med en bok. Går ner till åkern. På vägen ser jag att hallonen börjat mogna. Fiskar genast upp mobilen ur fickan och ringer hem. Vill Jojjan komma ner och plocka med mig? Hon var arg just då och ville inte. Jag går vidare ner mot åkern. Böjer mig ner i skogsbrynet och plockar smultron så söta och mogna att de smälter på tungan. Framme. Kvällsolen strålar emot mig där jag står och blickar ut över fälten. Åkersådden har hunnit en bra bit på väg nu ser jag. Det som för bara några veckor sedan var späda anspråkslösa små gröna strån, har nu blivit till hela ax som står där stolt och sträcker på sig i hela sin längd mot skyn. Jag vandrar sakta vid åkerns kant. Låter lugnet komma till min själ. Sätter mig så med benen i kors på en stor mossig sten och läser en stund i min bok. Känner den ljuva sommarkvällens famntag. Så hör jag plötsligt tystnaden brytas av en gäll barnaröst. Och sedan en till liten röst; "Maaaaammmaaaa!" Om och om igen ropar de. Jag vaknar upp ur min lilla bubbla och inser plötsligt att det ju är mina egna små gullpannor till döttrar som ropar. Jag börjar småspringa tillbaka genom skogen på den smala slingriga stigen och svarar: "Jaaaa, jag kommer!" Sen ser jag dom stå där mitt i höggräset. De vill plocka hallon med mamma. Det arga att visst gått över nu. Så går vi där i hallonsnåret och plockar årets första hallon. Kan inte låta bli att stoppa en hel del i munnen direkt. Så ljuvliga är de ju, dessa stora, röda, söta. Jag ser de små fingrarna sträcka sig efter de rödaste hallonen och jag får en minnesbild. Jag var 6 år, precis som min dotter är nu. Jag hade en vit lite för trång T-shirt, korta frotteshorts och en tovig hästsvans. Jag var hos min farfar och nere vid laggården fanns det hallonbuskar. Jag plockade hallon och jag minns att jag var så förnöjd. Barndomsminnen. När klockan blir lite väl mycket säger jag att vi måste gå hem. Flickorna vill inte gå hem. Jag förstår dem. Tillslut får jag dem i allafall att motvilligt komma. Mot löfte om få gå ut imorgonbitti och plocka igen! Ljuvliga sommarkväll.

Allt jag önskar finns vid en svensk sjö

2011-07-08T17:45:00.002+02:00

När jag gick hem ifrån sjön i morse tänkte jag så här. Allt jag nånsin kan önska av en semester finns vid en svensk insjö. Jag behöver inga dyra utlandsresor för att bli lycklig. Inga shoppingresor eller fantastiska upplevelser. Vid en enkel liten sjö finns allt jag behöver, allt jag önskar.

Här finns skönheten. Vattnets mörka grönblå ton och vassens lysande gröna. Solen lyser bakom molnen och stänker glitter över den lätt krusade ytan. Himlen, klipporna, träden. Ett mystiskt skimmer över allt jag ser. Skönheten tar andan ur mig.

Här finns stillheten. Tystnaden. Ett andpar glider ljudlöst över den glittrande ytan. Fram och åter. Frid. En fågel flyger jublande över skyn. En stilla bris i träden. Här finns bara frid. Ingen stress, inga krav.

Här finns Gud. I denna skönhet, i denna stillhet vänder sig mitt hjärta med lätthet mot Gud. Skaparen av allt detta sköna. Jag sitter ju mitt i hans fingrars verk. Inget kan kännas mer naturligt än att just där öppna mitt hjärta i bön till honom och låta hans fullkomliga frid fylla varje rum. Fullkomlig lycka. Fullkomlig glädje. En stund senare kan jag inte låta bli att glida ner i den glittrande ytan och bli ett med skönheten. Jag simmar långsamt, med långa vida tag och bara insuper. Lycka.

Skönheten. Stillheten. Gud. Då är min lycka gjord. Då är min sommar fullkomlig!

Darrande muskler bland diggnande biggarågrenar

2011-07-07T15:26:00.000+02:00

Idag har jag klättrat i träd hela förmiddagen! Svärmor ville få ner biggaråerna innan de blir uppätna av fåglarna och jag var inte sen till att anta utmaningen. Upp i trädet for jag. Eller for och for. Ska sanningen fram så kände jag mig ganska ringrostig vad det gäller trädklättring i början. Det var väldigt vilka långa och osmidiga ben jag har tänkte jag. Och så klack min 10-åring ur sig: "Du var visst inte så bra på att klättra i träd du mamma!" Sen for han upp som en liten apa och satte sig längst ute på en gren diggnande under röda biggaråklasar och mumsade i sig av bären likt en kottätande ekorre. I stället för ätna kottar åkte det dock ner biggaråkärnor i en strid ström. Detta retade gallfeber på mig! Skulle jag vara dålig på att klättra i träd va? Jag gav mig upp igen och tänkte minsann visa min son jag! Jag höll mig i en gren, krumbuktade med kroppen i alla möjliga och omöjliga vinklar och tog mig omständigt upp i det på sina håll svårklättrade trädet. Men allt eftersom kände jag mig säkrare och säkrare och allt mer smidig. Snart tog jag mig ut på den där grenen där sonen suttit och varit så mallig och där fick jag tag i massor av bär jag med! Visserligen fick vissa muskelgrupper jobba obarmhärtigt hårt och de darrade och tiggde och bad mig ändra ställning bara lite grann så de fick hämta andan en smula. Deras önska bifölls och jag hittade någon ny märklig ställning att stå i för att nå bären som envisades med att sitta längst ut på grenarna. När sen mer eller mindre alla muskler darrade i både armar och ben kände jag att det nog var dax att klättra ner trots allt. Det hade ju varit ytterst förargligt att ramla ner och bryta ett ben eller två menar jag. Jag vilade så mina arma muskler genom att sitta på gräsmattan med småflickorna och en grannflicka och plocka upp de bär jag langat ner på marken. Tänkte att nu får det väl räcka med trädklättring för idag. Men ser ni nu hade jag fått blodad tand. Och efter en stund var jag uppe igen. På andra sidan av trädet. Och nu kan man faktiskt säga att jag for upp. Jag hade sparkat av mig mina sandaler vid det här laget och klättrade barfota och jag kände mig nästan som i min glans dagar. De dagar som inföll när jag var mellan 10-12 år och jag mer eller mindre bodde uppe bland trädtopparna. Denna sida av trädet visade sig vara mer vänligt inställt till långa ben och armar och lät mig ganska lättvindigt komma upp. Även här fick jag tag i massor av bär och jag måste erkänna att jag kände mig ganska nöjd sen när jag fått ihop en si sådär 10 liter i alla fall. Lite skrubbsår har jag här och där både under fötterna, på armar och ben. Det har jag visst det. Men det är sånt man får ta när man klättrar i träd. Det hör liksom till. En massa varierad träning a la min "Träna som barnen filosofi" har jag också fått. Massiv träningsvärk lär komma med posten i morgon. Men den bär jag med stolthet!

Hoppsan!

2011-07-06T23:12:00.000+02:00

Oj då. Det har visst inte blivit bloggat på ett tag nu. Men ni ser jag har semester. Jag bara njuter av lediga dagar hemma hos mina svärföräldrar som bor ett stenkast ifrån Vänern. Tar en simtur före frukost. Plockar blåbär. Skriver på mitt hemliga projekt. Badar med barnen nere vid klipporna och bara är här tillsammans med mina släktingar på en ö som går under namnet "Paradisön". Har egentligen flera blogginlägg på gång, men de har bara inte låtit sig skrivas än. Det kommer , det kommer. I sinom tid. Hoppas ni njuter av sommaren lika mycket som jag!

Allt gott!

En sommarsång jag sjöng som liten...

2011-07-03T14:34:00.000+02:00

Barfota utan strumpor och skor

Ska jag vandra med dig!

Ut till sommarn där vindarna bor

Till ros och förgätmigej

Jag plockar smultron vid vägens kant

och trär sen upp dem på strå!

Det killar så skönt under foten min, jag känner gräset med tån.

Kycklingspett med jordnötssås

2011-07-02T21:10:00.000+02:00

Det blir mycket matinlägg nu, men jag provar så många nya sommarrecept som jag bara måste få dela med mig av! Ikväll blev det kycklingspett med jordnötssås. Supergott var det! Som i så många andra svenska hem stod maken för grillningen och jag för tillbehören och maken hade verkligen lyckats med kycklingen! Supergod och saftig och helt perfekt helt enkelt. Den bara smalt i munnen och doppad i jordnötssåsen var den helt fantastisk! Tyvärr blir inte mina matbilder fullt så fantastiska. Det beror väl kanske på en kombination av att jag inte har någon större vana av matfotografering och att jag är för hungrig för att lägga ner någon större möda på bilden innan jag äter upp objektet så att säga. Men även om ni inte börjar dräggla när ni ser mina matbilder får ni ta mig på orden och tro på att det är så gott som jag säger. Denna rätt var också härligt enkel att göra, vilket som jag sagt tidigare är viktigt för mig när det gäller sommarmat. Här kommer receptet (den som liksom jag äter LCHF hoppar bara över riset):

Kycklingspett med jordnötssås

Kycklingspett

1 kg kycklingfilé
salt
peppar

Jordnötssås

1 dl jordnötter
1 stor scharlottenlök
2 vitlöksklyftor
1 dl jordnötssmör
1 tsk sambaloelek
400 g fet kokosmjölk
1 lime
smält smör

Servera med ris, plockgrönsaker och kanske en grön sallad

1. Förbered grillen. Koka riset.
2. Skala lök och vitlök, hacka och lägg i en skål. Mixa med mixerstav el dyl. Tillsätt jordnötterna och mixa igen. Hetta upp smöret i en panna och fräs löken och jordnötterna på medelvärme i 2-3 min. Blanda ner jordnötssmör och sambaloelek och fräs ytterligare 1-2 min. Blanda ner kokosmjölk och limesaft. Koka på låg värme i 10 minuter. Smaka ev av med mer jordnötssmör, salt och peppar.
3. Dela kycklingarna i mindre bitar. Salta och peppra och grilla dem på grillen.

Trevlig sommarkväll!

Sommarlunch

2011-07-01T15:12:00.001+02:00

På sommaren tycker jag att maten ska vara god, smaka sommar och vara enkel att tillaga.

Idag gjorde vi det väldigt enkelt med matjesill, en sallad och en enkel cremefraichesås. Barnen fick korv istället för sill och maken och barnen åt även mos gjort på de sista gamla potatisarna, grädde och smör. Istället för potatis gjorde jag zuccini med smält ost; bara att skiva och lägga på ett ugnsfast fat, lägga några skivor stark ost på och så in i ugnen på ganska hög värme några minuter. Såsen är samma som till köttfärsspetten och i salladen var det bara några rivna isbergsalladsblad, ruccola och skivade rädisor (eller "de där rosa" som Lilla L kallar dem). Ruccola smakar sommar tycker jag så det vill jag ha i nästan varenda sallad i sommar!

En bit Finn Crisp med smör och prästost på smakar ljuvligt att ha till!

Trevlig helg!

Supergodaste maten för grillen och härligt varma dagar!!

2011-06-29T21:32:00.000+02:00

Ikväll fick jag in en riktig fullträff till middag! När maken började äta kunde han inte nog uttrycka hur "fruktanssvärt gott detta var!!" Han kunde inte komma ihåg när han sist ätit något så gott och gick så långt att han menade att denna maten kvalade in på topp 10 av det godaste han ätit nånsin!! Jojjo minnsan! Under hela måltiden höll han sen på att ösa superlativ över maten och som en liten bonus (eller ganska stor faktiskt) älskade alla barnen det också! Boppo som annars inte gillar potatis över huvud taget sa att detta var den godaste potatis han ätit i hela sitt liv och barnen slogs om de sista små potäterna. Bara en annan mor kan nog förstå hur gott det känns i hjärtat med sådana här omdömen istället för gnäll och sura miner. Men nu förstår jag att ni håller på att spricka av nyfikenhet så jag är så vänlig och delar med mig av receptet utan vidare krussiduller.

Here we go...recpeptet är lite jag tog vad jag hade...

Köttfärsspett med smak av vitlök och oregano

1 scharlotten lök (hade bara en)
ca 500 g köttfärs (eller vad det nu kan ha varit i påsen)
en näve finklippt gräslök
2 ägg
chilisås (jag tänkte ta ca 2 msk, men slant lite så det blev nog 4)
oregano (nån msk)
2 pressade vitlöksklyftor
en massa varv med pepparkvarnen (jag har en pepparblandning med många pepparsorter)
ca 1 dl 40% grädde
1 msk fiberhusk (funkar med ströbröd för icke LCHF:are)

1. Låt fiberhusken svälla i grädden några minuter
2. Fin hacka löken.
3. Blanda ihop alla övriga ingredienser med lök och gräddblandningen
4. Fördela köttfärsen på grillspett (är de av trä bör de ha legat i vatten några timmar först)
5. Grilla dem på grillen ute i solen!

När det gäller själva grillningen av spetten tipsar min käre make om några knep för att få dem att hålla ihop. För det första ska de grillas tvärs över gallret för att undvika att de åker emellan spjälorna. För det andra är det till stor hjälp att i början av grillningen hjälpa till med en stekspade underifrån när man ska rotera dem. Over and out from the husband.

Smörstekt färkpotatis

Ta med fördel små potatisar. Rengör dem noga och koka dem sedan i lättsaltat vatten. När de kokat klart (se till att inte överkoka här!) smälter du en massa riktigt smör i en stekpanna och häller i potatisarna. Rulla runt med dem ordentligt och stek på medelvärme tills de fått fin färg. Salta.

Busenkel supergod kall sås

Häll så mkt äkta cremefraiche du tror går åt i en skål. Vrid ganska många varv med chiliexplosion krydda och tillsätt sedan salt efter behag. Rör om och smaka av. Är du inte nöjd, så ta några varv till med chilikvarnen!

Slutligen. Servera det hela med en god blandad sallad ute på den solvarma altanen. Jag brukar göra det enkelt och köpa en sådandär salladsblandning i påse och tillsätta vad jag har hemma; tomat, paprika och kanske lite avocado.

ps smörstekta potatisar är ju inte LCHF, men dessa var för goda för att låta bli och jag gör faktiskt undantag när jag känner att det är ngt riktigt extra gott! ds

Brunch med fyrbarnsfamiljen

2011-06-26T18:47:00.000+02:00

Idag sov jag och maken, aka mannen i mitt liv ut ordentligt och kunde ligga kvar i sängen till framåt 11-snåret! När hände det sist liksom? När vi så i alla fall äntligen vaknat till liv, halkar vi upp och åker till affären för att handla lyxig brunch. Bara han och jag. Vi känner oss som nygifta igen och passar på att ge varandra en puss när vi klivit ur bilen. I affären går vi hand i hand och plockar ner det vi är sugna på i korgen. Konstatrerar framme vid kassan att vi nog aldrig tidigare i vårt liv handlat frukost halv tolv en förmiddag. Inte som vi kan erinra oss då i alla fall. När vi sedan kommer hem har barnen dukat ute på altanen och Jojjan 6 år har till och med skurit upp en hel gurka som hon lagt på ett fint fat, skurit upp ett plommon i bitar och lagt i en gräddkanna och ställt en röd pelaragon på bordet. Tillsammans ordnar vi sedan med resten. Maken gör "scrabbled egg" och steker upp lite lyxig korv. Vi lägger upp lufttorkad skinka, skär upp paprika, mixar nötter och koka ägg. När allt är klart bär vi ut det hela och intager en förnämlig brunch tillsammans. Känns lite overkligt att kunna göra så här fast vi inte är dinky, utan faktiskt fyrbarnsföräldrar numera. Men det fina i kråksången är att barnen nu börjat bli så stora (äldsta 10) att de kan leka själva på morgonen och låter oss sova och kan passa varandra medan vi sticker till affären själva. Efteråt hjälpte de även till med att duka in igen. Så vi har det ju till och med bättre än ett par utan barn. Häftig känsla! Och fortfarande är vi unga och vackra och har åren framför oss. Fördelen med att få barn tidigt. Ler. Vanligtvis är vi annars alltid i kyrkan denna tiden om söndagarna. Men nu var det så att vi kom hem från semestern halv två i natt och då var det urlyxigt att kunna få en sådan här start på den nya dagen!

ps. Beklagar de dåliga bilderna, men kameran låg någonstans i den ouppackade packningen och en telefon fick duga denna gången ds

Blåbär i solen

2011-06-24T11:21:00.000+02:00

Lycka. Årets första blåbär till min frukost i solen!

Glad midsommar!

Läckö Slott på vårt sätt

2011-06-22T22:13:00.000+02:00

Förmiddagens väder bjöd inte på mycket hopp för sjösättning av båten och när det sedan började spöregna dessutom gav vi helt upp hoppet och begav oss till Läckö Slott istället. Vi hade ringt turistbyrån och de hade berättat att det i år skulle finnas spännande rundvandringar för barn på slottet. När vi kom dit visade sig det dock inte vara aktuellt förrän i Juli. Men vi lät oss inte nedslås för det utan gjorde Läckö på vårt eget sätt istället...

Vi gick balansgång...

Vi hittade flera fågelbon med ungar i!

Här en liten fiskmåsunge. Senare såg vi även svalbon med ungar i!

Jojjan hittade kattsilver...

..och jag hittade kamomill.

Oklart vem av oss som blev lyckligast.

Vi åt glass och drack kaffe ner vi vattnet och då hade regnet hunnit dra förbi och solen sken från en klar himmel!

Lilla L kunde inte låta bli att bada fötterna.

Dock badade hon en i taget då vattnet enligt henne var iskallt!

Vad heter den här blomman mamma?

I ett dike hittade vi stora röda smultron. Alltid lika uppskattat av barn och vuxna!

Barnen klättrade och for i Läcköbron och var på strålande lekigt humör hela förmidagen.

Och vi hade en sådan där riktigt härlig familjegemenskap som man bara ska ha när man äntligen får en massa tid ihop på semestern!

Outgrundliga lekar med oväntade saker och skräp

2011-06-22T10:39:00.000+02:00

Jag tror jag måste skapa en ny kategori här på bloggen. Vet dock inte riktigt vad jag ska kalla den. "Mycket nöje med små medel", "Nyskapande lek med skräp" eller kanske det lite längre men mer uttömmande; "Mina pojkars outgrundligt kreativa lekar med de mest oväntade saker".

Det är nämligen så att jag och min man gång på gång slås av förundran över vilka otroliga lekar pojkarna hittar på. Hjärnan bakom är oftast Nonno har vi förstått, men även Boppo kommer med liknade uppslag. Låt mig exemplifiera; igår eftermiddag fick barnen en glass var. När vi föräldrar lite senare avslutade vårt kaffe på den (stundvis) soliga altanen, upptäcker vi att pojkarna är helt uppslukade av en till synes hysteriskt rolig lek. Vad leker de då med? Jo de har brutit av sina glasspinnar och kastar upp dem i luften. Varje gång de sedan landar ger dom ifrån sig ljud liknade dem man kan tänka sig att en hemmapublik ger ifrån sig när lagets stjärna får ett friläge, men skjuter i ribban... Sedan skrattar de och pratar med varandra upphetsat. Strax flyger ett gäng trasiga glasspinnar upp i luften igen, tätt följt av samma ljud och samma exalterade skratt. Jag vet inte hur länge de höll på med detta. Men det varade bra länge. Efter ett tag försvann så den ena glasspinnebiten efter den andra, men det hindrade inte att leken kunde fortsätta. Tillslut återstod en liten bit, men även den tycktes roa kolossalt. Vad jag förstod utvecklades leken eftersom lekmaterialet förändrades. Vad leken gick ut på? Det har jag fortfarande inte lyckats förstå. Vad jag förstår är dock att mina pojkar besitter en fantastisk kreativitet och kan skapa sig nöjen av till synes ingenting. Jag tycker det är helt fascinerande! Man brukar ju säga att lite roar små, men det här bevisar att lite kan roa även ganska stora pojkar (de ska börja i 3:an respektive 5:an). Allt som tycks behövas är kreativitet och en fantastisk fantasi!

Tvingar mig själv att tänka positivt på B

2011-06-21T12:38:00.001+02:00

Idag känner jag att jag får kämpa lite för att vara glad trots trist väder och allmänt dåligt humör här och var. Därför passar jag på att fortsätta med tacksamhetsalfabetet och därmed tvinga mig själv att focusera på possitiva saker. Dagens bokstav är B. Och det första jag då tänker på är såklart mina barn! Vilka gåvor de är ändå. Fyra olika spännande personligheter som gör mitt liv så innehållsrikt och fantastiskt. Visst blir man ofta trött när de bråkar och tjafsar och slänger sina strumpor, kläder och pinaler överallt. Lämnar smulor över hela köket när de tagit sig en macka eller råkar skjuta ner en blomvas med mjukisbollen. Men tänk så underbara de är ändå. Skulle inte för allt i världen vilja var utan mina barn.

Annat på b att känna tacksamhet över en dag som denna är blommor, de står där och är vackra trots moln och endast 15 grader. Jag känner tacksamhet över bokstäver som fyller alla roliga, givande och spännande böcker jag så älskar att försvinna in i. Och utan bokstäver skulle ju inte heller bloggar finnas. Jag älskar att blogga. Det gör mig glad att skriva och lägga upp bilder. Det är faktiskt så att jag kan känna mig lite sur och nere. Men så sätter jag mig och skriver och knåpar ihop ett blogginlägg och sedan är jag solskenet själv igen. Så bloggar är icke något att förakta! Det är ju också ett roligt nöje att läsa andras trevliga bloggar. T ex den lättsamma, glada och snygga bloggen byjowithlove som ju faktiskt också börjar på b!

När man börjar tänka på det, finns det ju kolossalt mycket på b att känna glädje och tacksamhet över. Det finns ju blåbär och bär i största allmänhet. Bus och busiga barn (barn i allmänhet tänker jag på nu). Vår bil och vi har en båt! Bollar är jag mycket tacksam över också! De roar nämligen mina pojkar åtskilliga timmar varje dag Vad skulle de annars göra av all sin till synes outömmliga energi? Vågar inte ens tänka tanken...Vidare har jag ett par ben att gå, skutta och springa omkring med. Sköna gröna blad "smyckar dal och ängar" och blåmesar sjunger så vackert i björkarna. Ja jag skulle kunna fotsätta länge till. Men avslutar nu ändå med att känna enorm tacksamhet för min Bibel. Bibeln betyder obeskrivligt mycket för mig. Jag läser i den varje dag och får tröst, uppmuntran och styrka av orden i den. Jag möter helt enkelt Gud när jag öppnar bibelns pärmar! Och vad kan egentligen betyda mer än det?

Nu skulle jag bli glad så jätteglad om också du som läser ville berätta vad du är tacksam för som börjar på b?

Till dess. Ha en busbra dag!

Smultron och ett smält mammahjärta

2011-06-19T18:24:00.000+02:00

Äntligen börjar smultronen mogna! Vi har lite smultron intill vårt staket och Lilla L har de senaste veckorna gått dit flera gånger om dagen för att se om de blivit röda än. Men det har gått så trögt, så trögt och aldrig vill de bli röda...

Men så i helgen var vi på vår kyrkas församlingsgård. Mannen min har lett konfirmationslägret där under veckan och framåt helgen hakade vi på. Och kan man tänka sig! Igår fann så min lilla skrutta en hel liten slänt full med röda härliga smultron intill parkeringen där. Hon, hennes syster och ytterligare en liten tjej plockade och plockade lyckligt. Lilla L sjöng för full hals "Idas sommarvisa" om och om igen med stark betoning då hon kom till: "...å smultron det gör jag åt ba-a-rna..."och var så lycklig där i kvällssolen som för ovanlighetens skull behagade titta fram mellan molnen. Sen kom hon och gav mig ett par små smultron och sjöng: "Å smultron det gör jag åt vu-u-xna, för det tycker jag dom kan få!" och såg så finurlig ut. Det var ett litet sådant där guldögonblick som små mammor bara älskar och gör att deras ömma mammahjärtan smälter på fläcken.

Och vem har sagt att man bara kan trä smultron på strån? Det går ju precis lika bra på en blåklocka!

Fast Lilla L hävdade att det faktiskt borde heta "Lila-klocka!!" och som vanligt var det ju så logiskt och sant.

Vill du le en hel bok igenom?

2011-06-16T17:29:00.000+02:00

Nu ska ni få ett tips på en riktigt mysig bok att läsa i hängmattan i sommar! Den heter "Britt-Mari lättar sitt hjärta" och är Astrid Lindgrens första bok. Jag hade aldrig hört talas om boken innan jag fick tips om den här. Och när jag såg att den var skriven av Astrid Lindgren blev jag såklart mycket nyfiken!Jag gick till biblioteket där den fick hämtas fram från magasinet. Bibliotekarien sa att den aldrig blev någon storsäljare, men det lät jag mig inte avskräckas av. Och det var kolossalt tur det! För denna bok är helt underbar! Britt-Mari är en 15-årig tjej i 50-talets glada Sverige. Hon får en skrivmaskin och sedan börjar hon brevväxla med en viss Kajsa i Stockholm. Bara detta med brevväxling är ju exotiskt i sig. Själv brevväxlade man ju till höger och vänster som barn, men jag betvivlar starkt att detta fenomen existerar i dagens elektroniska värld. I alla fall. Dessa brev utgör boken och vilka brev sen! Britt-Mari, eller rättare sagt Astrid, skriver så muntert och roligt och lättsamt och trevligt att man finner sig själv sitta och le medan man läser. Då och då måste man också fnittra till eller till och med skratta högt! Ja detta är en bok att bli glad av. Igår kväll var jag trött och slut efter jobbet och kände mig allmänt sur och grinig. Men så satte jag mig med boken och efter 10 minuter kände jag mig som ny igen. Jag log och skrattade för mig själv där vid farstukvistsbordet med min tekopp intill mig och livet kändes åter trivsamt och härligt. Så vill du le en hel bok igenom så gå genast och låna denna lilla pärla! Den kommer att förgylla några timmar av din sommar, det törs jag garantera!

Bus och glass på sommarcafé

2011-06-15T15:38:00.002+02:00

Vi har varit på kyrkans sommarcafé idag. Passade särskilt bra idag eftersom det är lite regnigt och småkyligt utomhus ändå. Först bjöds det på barnteater och vi fick sitta på första parkett! Pjäsen var en omskrivning av Bockarna Bruse och hette "Trollet och djuren Bruse" Trollet var i läskigaste laget tyckte mina små, men de stoa barnen skrattade så de tjöt.

Sen var det dock de mindres tur att skratta och tjuta. För då var det dax för lek!

Och BOLLHAV!

Och när det lekts färdigt var det väldigt gott med glass!

Tacksamhetens ABC

2011-06-14T13:18:00.003+02:00

Inspirerad av Ulrika Gabriel tänkte jag idag inleda ett tacksamhetens ABC. Det är ju väldigt lätt att hamna i negativt tänkande och fokusera på det man inte har. Men vi här i vårt land har ju fantastiskt mycket att vara tacksamma för. Tänk vad mycket vi faktiskt HAR! Blev nyligen ännu en gång påmind om hur många saker vi bara tar för givet. Min man läser nämligen boken Decision Points av George Bush och berättade för mig om kvinnornas situation i Afganistan.under taliban regimen. De fick då b la inte vistas utomhus utan en mans övervakan. De fick inte ha några offentliga arbeten. De fick inte synas när de var inomhus, så fönstren var övertäckta osv osv Tänk er bara in i hur detta skulle vara. Fruktansvärt!! Så bara en så enkel sak som att vi kan gå ut och in som vi vill är en sak att vara tacksam för, liksom vi får ha uppdragna rullgradiner under dagen och till och med får vi öppna vårt fönster så vi kan höra fågelkvittret utanför! När man börjar tänka så här finns det ju en mängd detaljer i våra liv som vi kan vara tacksamma för. Och ju mer man fokuserar på de goda sakerna i ens liv, dess då gladare blir man! Så idag börjar vi med att komma på allt på bokstaven A som vi har att vara tacksamma för.

Ett A gjort av Åkervinda och smörblommor

Jag är tacksam för att jag har armar, att jag kan andas, för avocado och apelsiner, för den rika skatt av andliga sånger som finns, för att jag har ett arbete, för Astrid Lindgren och Alexander Mc Call Smith för mina anhöriga och såklart för Anthon min högt älskade make!

Vad har du i ditt liv att vara tacksam för som börjar på A?

Träna som barnen

2011-06-13T10:45:00.001+02:00

Jag har fått en tanke. Barn rör sig ju på ett helt naturligt sätt och mest hela tiden och har sällan eller aldrig problem med övervikt, stelhet eller orörlighet. Så då måste de ju göra något rätt tänker jag. Tänk om man då som vuxen skulle försöka röra sig lite mer som barnen och på köpet bli vältränad? Jag menar att när man är ute i naturen så kan man tänka; hur skulle jag nu rört mig om jag var ett barn? Ja i skogen skulle jag ju ha hoppat upp och ner på stenar. Skulle jag se ett träd som blåst omkull skulle jag såklart gå balansgång på stammen. Jag skulle krypa under grenar och böja mig ned och plocka blommor här och var. Var jag på en gräsmatta skulle jag inte gå lugnt och beskedligt eller powerwalka. Nej, jag skulle liksom skutta fram sådär naturligt som barn gör. På en trotoarkant skulle jag återigen gå balansgång och kanske skulle jag hoppa sick sack fram och åter över vägens vita kantlinjer. Imorse när jag var ute på min skogspromenad gjorde jag precis såhär. Och åh vad härligt och befriande det är! När jag kom till en slänt rusade jag upp för den och ner igen. På vägen hem svingade jag mig runt en lyktstolpe och skuttade mig fram på gräsmattan intill gångvägen. Och visst kände jag mig tränad efteråt. Man känner sig med ens så fri och smidig. Och man blir glad! Igår lekte jag lite med barnen i en lekpark. Jag gick balansgång på en kant och stod upp på en sådan där vippgunga och gjorde fart tillsammans med lilla L. Och idag känner jag tydligt på vissa ställen att nya muskler fått jobba! Det kan också vara en intressant övning att leka följa john med ett barn. Alltså utan att de vet om det. Du kommer att upptäcka att de småspringer, skuttar, hoppar, kryper och far mest hela tiden. Att följa samma rörelsemönster som dem är jobbigare än man kan tro. Lovar att du inte orkar mer än en halvtimme eller max en timme eller så. När det gäller riktigt små barns (ca 1-2 år) rörelsemönster sägs det ju att inte ens elitidrottsmän klarar att hålla jämn takt. Mycket fascinerande tycker jag! Så detta är mitt tips för dagen; börja röra på dig mer som ett barn i din vardag och märk hur du blir starkare och smidigare på samma gång. Själv bryr jag mig inte ett skvatt om vad folk omkring må tänka. Det borde ingen göra!

Ha en underbar dag!

Titta hon simmar!

2011-06-12T21:31:00.000+02:00

Jojjan, min 6-åriga dotter vill verkligen lära sig att simma! Och när hon vill något, blir det så också! När hon var fyra t ex, så bestämde hon sig en dag för att hon ville kunna cykla utan stödhjul. Vi tog bort dem. Hon kämpade och slogs med cykeln i en vecka, sen kunde hon. Hon ville för två sommrar sedan kunna gå balansgång runt hela gungställningen. Det var otroligt svårt och hon kämpade, föll och skrek om vart annat. Men upp igen hela tiden. Nu i vår klarade hon de ÄNTLIGEN!! Då bestämde hon sig istället för att hon ville kunna hoppa hopprep. Hon kunde inte alls i början och jag trodde det skulle dröja länge innan hon skulle komma på det. Men inte då. Redan nästa dag hade hon knäckt hopprepskoden och hoppade 10 hopp i sträck bara sådär. Nu sedan värmen kom är det så simmning som gäller! Vi har övat i poolen och i sjön när vi åkt och badat, men det har inte gått alls.

Men så läste jag någonstans att på simskola får barnen först träna bentagen i flera timmar innan de ens får försöka med armtagen också. Så då gjorde vi så. Hon fick hålla i en simdyna och så simma med bara bentag. Jag försökte förklara att hon liksom ska skjuta ifrån med benen i vattnet, visade med mina armar, och stod där vid sidan om och peppade. Och bara efter en liten stund kom hon på det och började komma framåt. Tidigare gjorde hon nämligen inte det. Bentagen var inte effektiva. Hon tränade så i förrgår i flera omgångar. Senaste gången var klockan över tio på kvällen. Nästa morgon var hon uppe igen och det första hon ville göra var att träna bentag i poolen. Innan halv nio var hon i vattnet. Fram och tillbaka med simdynan i händerna. Det är min lilla tjej i ett nötskal. Hon har ett sådant driv när hon vill nått och hon bara ser till att hon når dit hon vill. Kosta vad det kosta vill!

Så idag provade vi utan simdynan igen. Och kan man tänka sig! För första gången tog hon sig framåt i vattnet ett par meter utan att sjunka. Tidigare sjönk hon på direkten hon tog bort simdynan. Det kanske är överdrivet optimistiskt att säga att hon nu kan simma. För det är ju bara en väldigt liten bit det går än. Men jämfört med hur det sett ut tidigare är det ett enormt framsteg! Nu är det bara en tidsfråga innan hon kan simma på riktigt! Gapigt värre att hon lär sig samma sommar som sina båda storebröder som är 8 och 10 år. De har precis i dagarna lärt sig simma drygt fem meter. De har haft det mycket svårt att lära sig och en av dem var tidigare vattenrädd dessutom. Nu är lillasyster nästan lika långt kommen i sin simmning som dem och passar de sig inte simmar hon snart ifrån dem!

Å se så många blommor som redan slagit ut på ängen..

2011-06-09T17:25:00.001+02:00

Åh vad jag älskar att kunna plocka in vilda blommor att pryda mitt hem med. De bara står där på ängen och jag får lov att plocka in dem alldeles gratis. Vilken lyx! Just nu blommar också våra icke beskurna rosor. Varken min man eller jag vet något om rosbeskäring över huvud taget, men ändå står de där och blommar så fint och doftar så gott. Dessa ljumma sommarkvällar tycker jag om att sätta mig i en skön stol intill mina rosor och läsa. Balsam för själen.

Om kvällarna tycker jag också om att ta en blomsterpromenad. Ni vet en sådan där när man går ut och plockar blommor. Dessa vita vildrosor fann jag i ett backsnår. De pryder nu mitt köksfönster och blommar mellan pelargonierna som för tillfället bara står i knopp.

På handfatet i badrummet har jag satt en liten ros från trädgården i en ljuslykta. Om vintern har där varit ett värmeljus. Nu passar det bättre med en ros och jag blir så glad av att se den stå där och göra badrummet så härligt lyxigt och somrigt.

En annan av rosorna har jag placerat i tussilagovasen intill mina burkar med virkade lock och rosor. Tyckte det var lite kul med en levande ros där bland dem i garn.

Även sovrummet har fått sin beskärda (hehe) del av rosor. Där finns ingen fönsterbräda. Men vad gör väl det när man kan hänga upp en vas i fönstret! Jag bara tog en lämplig glasvas och virade ståltråd runt överkanten och så lät jag ståltråden löpa så den nådde ända upp till överkanten av fönstret där jag fäste den. De lyser nu upp så fint mellan de vita spetsgardinerna och gör mig barnsligt lycklig i all sin enkelhet.

Sen har jag förstås plockat stora fång av midsommarblomster. Alldeles nära här växer det massor av dessa lila skönheter och jag tar med mig in så många jag bara kan! De står ju inte så länge, men då är det ju bara att gå ut och plocka nya!

På min blomsterpromenad i går fann jag också dessa fina prästkragar. Genast kom jag att tänka på hur vi som barn brukade plocka prästkragar och med hjälp av de vita kronbladen bestämma vad vi skulle göra om vi var oense. Ville t ex jag att vi skulle leka affär medan min kompis ville bygga en koja så drog vi bara ett blad i taget medan vi sa: Leka affär, bygga koja, leka affär, bygga koja osv tills alla bladen var slut och det man sa på sista bladet det blev det! Mycket smart och demokratiskt. Kronbladen på mina prästkragar fick nu dock sitta kvar och sen stå så stiliga i min högsta vas på vardagsrumsbordet.

En sällsam lycka är det att på detta sätt kunna njuta skapelsens alla vackra konstverk. För konstver är de verkligen. När jag studerar en blomma så slås jag av den fantastiska detaljrikedomen! Varje liten enskild blomma är så fint gjord och rik på detaljer. Till och med varje pytteliten förgätmigej eller varje liten enskild miniblomma på hundkexen. Jag kan inte annat än förundras!

Junikväll

2011-06-07T20:39:00.004+02:00

Ikväll gick jag ner till åkervidderna här bakom skogen och satte mig i kvällssolen på en sten. Plötsligt blir det bara tyst och stilla. Allt som hörs är en stilla bris och små insekters surrande. Solen strålar från den molnfria kvällshimlen över åkersådden som sakta börjat spira och gro. Långt ute på åkern ser jag harar leka. Jag sitter lutad mot en mossig sten och bara tar in det vackra i stillheten. Jag läser Kristin Lavransdotter och tar in djupet i denna fantastiska roman. Stannar upp och begrundar. Tiden tycks stå stilla här ute i det sköna strålande och jag bara badar i kvällens skönhet. Dessa ljuva junikvällar är för vackra och dyrbara för att slösas bort. Gå ut och njut sommaren, naturen och stilla dig så du hör din skapare viska i ditt hjärtas innersta rum.

En öppen famn

2011-05-29T17:52:00.001+02:00

Allt liv i honom har sin grund,

han vet dess mål, dess dag och stund.

I allt som lever har han lagt

en djup och evig längtans makt.

Ty Fader är hans rätta namn,

för alla öppen står hans famn.

Ur Tidebönboken

Större än mitt hjärta

2011-05-24T20:02:00.002+02:00

Ikväll när jag tog en liten skogspromenad såg jag att liljekonvaljerna börjat slå ut!

Ikväll fann jag en så ljuvlig hymn i Tidebönboken. Jag blev så lugn och upplyft av den, så jag vill dela den med er. Men först vill jag å det varmaste uppmuntra alla er som tror på Gud och vill närma er honom att köpa denna ljuvliga bok. Att be dessa böner och sjunga dessa hymner (de flesta går att sjunga på melodin Tryggare kan ingen vara) är helt obeskrivligt. Sedan jag började med detta har jag blivit helt förvandlad och faktiskt helt beroende av dessa stilla stunder i tidebön. Utan dem blir jag lätt stressad och oharmonisk, men när jag stillar mig och ber dessa böner får jag en obeskrivlig frid i hjärtat som gör att jag kan ta mig an vardagens alla utmaningar med ett stort lugn. Jag inser mer och mer hur totalt beroende jag är av min Gud för varje lite detalj i mitt liv. Så har du inte boken. Köp den! Och börja be dessa böner. Det är inte tungt eller svårt. Du kommer att finna att det inte är du som bär bönen, utan bönen som bär dig! Nu. Läs eller sjung denna hymn och känn Guds storhet som omsluter dig! Även denna går att sjunga på Tryggare kan ingen vara- melodin.

Du är större än mitt hjärta, du som allting kan och vet,

du som har i dina händer Vintergatans hemlighet,

du som skapade atomen, du som sprängdesolens skal,

världen, den omätligt djupa, mäter du med lag och tal.

Mig blir aldrig svaret givet, Vintergatans lösenord,

den materias namn är okänt av vars kraft jag själv är gjord,

och jag famlar med min kärlek

som jag famlar med mitt vett-

blint jag måste tro på livet

och på dig som ingen sett.

Dagen dör och mörkret stiger.Jag är ensam, du är stor.

Om du talar eller tiger är du nära som en mor.

Ej på mina svaga böner eller tvivel vilar du,

som är större än mitt hjärta, som är evig som är nu. Amen.

Pimpa yoghurten med grädde!

2011-05-22T21:19:00.001+02:00

Min 10-åring ska på klassresa imorgon. Med sig ska han ha en stor matsäck som ska räcka hela dagen. Som mor vill man ju då både göra en matsäck som känns kul och lyxig för honom, men som samtidigt är näringsrik och mättande. Hur kan man då göra? Jo till att börja med kan man steka näringsrika och mättande pannkakor utan mjöl. Pannkakor är ju alltid populärt! Sen kan man köpa en drickyoghurt eftersom "alla andra får yoghurt". Men man häller över en del av yoghurten i nått annat och så fyller man i stället upp med äkta grädde! Vips har den söta, fettsnåla och ganska tvivelaktiga yoghurten blivit bra mycket bättre och det utan att sonen märker ett enda dugg. Sen kan man som komplement slänga med ett gäng smörgåsar och bananer också. Men smörgåsarna är grova med ett tjockt lager Bregott och mycket pålägg i form av fet ost, leverpastej och paprika. Som lite extra tilltugg kan man slutligen stoppa ner lite morotstavar, russin och nötter. Se så där. Både mor och son nöjda och glada!

Knyta band i skogen

2011-05-20T22:53:00.000+02:00

Ikväll vid sjutiden tog jag och min 6-åriga dotter en promenad till skogen. Vi skulle äta harsyra och titta på ett träd som växer på en sten. Det är sånt vi gillar att göra tillsammans min dotter och jag. Jag älskar att vara i skogen och är lycklig över att jag har en dotter att dela det med. Skogen blir ännu mer fantastisk i sällskap med ett barn. Där! utropar hon lyckligt när hon får syn på de lysande gröna harsyra bladen. Vi plockar och äter tillsammans medan lövsångaren sjunger för oss och kvällssolen skickar lysande strålar mellan träden. Jag visar henne sen den stora stenen som har en rönn växande på sig. Jag blev själv förundrad första gången jag såg detta träd och nu fascineras vi tillsammans och följer de smala synliga rötternas väg. Vissa sträcker sig ända ner till marken och ner i jorden, medan andra tycks klara sig med den lilla jord som finns under stenens mossa. Vi strosar vidare på stigen och småpratar. Genuin gemenskap. Jag frågar henne om hon vill se stället med de mossiga stenarna som man kan hoppa på? Det vill hon. När vi kommer fram till stenarna springer hon fram till en sten och hoppar upp på den. Jag hoppar upp jag med och så hoppar vi mellan stenarna och leker "Inte nudda marken". Mysigar kan man knappast ha! På vägen tillbaka fortsätter leken. Jojjan leker nu "Inte nudda stigen" och hoppar mellan stenar och rötter. När vi kommer fram till ett dike vill hon balansera på några smala stockar som ligger över diket. Där hon balanserar säger hon: "Jag låtsas att jag är Madicken som balanserar på taket!" Och visst ser hon ut som en riktig liten Madick där hon balanserar så nätt i sin fina sommarklänning, vita virkade kofta och vita sandaler. Jag bara älskar detta lekande!! Tänk att få se världen genom ett barns ögon och ryckas med i dess oskuldsfulla sätt att möta allt det sköna. Trots att jag är vuxen känner jag en sådan samhörighet med detta härliga enkla! Vi har så mycket att lära av barnen. De är. Just där i ögonblicket är de och det är ju så vi alla borde leva. Utan att hela tiden jaga vidare mot något annat och bekymra oss om vad som händer nästa timme, nästa vecka, nästa helg...Jag övar ständigt på att leva i nuet och jag är rik som dagligen har många "små lärare" omkring mig som jag kan lära av. "Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in" säger Jesus. Jag har funderat mycket på de orden och mer och mer börjat förstå.

Vi går vidare hemåt och jag lär henne att det är bra att titta på speciella kännetecken efter vägen om man skulle gå vilse. Sen får hon ge förslag på bra kännetecken som vi ser medan vi går. Hon börjar då se sig omkring och lägger märke till massor av bra kännemärken i skogen. En grankoja, ett avbrutet träd och så tomten i stubben som finns omnämnd och förevigad här. På en liten äng nära hemmet hittar vi sedan förgätmigej. Dessa blommor kände hon inte till och jag får glädjen att lära henne namnet på dessa söta små. De är så vackra i all sin enkelhet och varje gång jag ser dem minns jag den gången i barndomen då jag fann en hel slänt översållad med förgätmigej. Vi var på besök hos någon bekant till mina föräldrar och jag tyckte det var tämligen tråkigt. Men så fann jag slänten med förgätmigej och kvällen var räddad!

Så dyrbara dessa stunder i skogen tillsammans med min dotter är! Vi är tillsamman, vi trivs och vi knyter banden till varandra lite starkare för varje gång vi är så här på tu man hand bara hon och jag.

Livsbejakande morgon

2011-05-12T08:40:00.000+02:00

Att kliva in i skogen en vårmorgon som denna är som att kliva in i en annan värld! En stilla sagovärld där lugn och frid råder. Alla mina sinnen öppnas. Ögonen spärras upp och jag bara insuper hela atmosfären. Alla färger är så klara och skinande. Trots att det är molnigt lyser skogens färger i alla nyanser av grönt och det bryter så vackert mot den gråblå himlen. Jag går stigen fram och hör genast att lövsångaren kommit tillbaka till våra byggder igen. Lyssnar till dess sång och ler. Efter en stund omges plötsligt stigen av stora mossiga stenar. Det ser ut som jag klivit in i någon av John Bauers sagor och jag kan bara inte motstå lusten att kliva upp på en mjuk mossig sten och sedan hoppa från sten till sten lycklig och barnslig som ett barn.. Det känns som att hoppa på stora bomullsbollar, så tjock är mossan. Till slut hoppar jag ner på stigen igen och går en liten bit till, leende och sjungande på en Jesussång. Lycklig i hela min varelse! När jag senare vänder hemåt igen ser jag stora fält av harsyra. Jag böjer mig ner, plockar och äter. Det smakar barndomens sommarlov med bruna ben och skrubbsår på knäna. Leende går jag så sista biten hem igen och min dag kan börja!

Ha en fin dag!

Ingen blogglust...

2011-05-10T21:11:00.000+02:00

Tittar bara in här och meddelar att blogglusten är som bortblåst. Vem vill sitta inne vid en dator när solen skiner och kvällarna är tropiska? Inte jag i alla fall! Så jag återkommer när vädret blir sämre, eller när blogginspirationen behagat infinna sig igen helt enkelt. So long!

Sankte Pers nycklar på köksbordet!

2011-05-04T21:03:00.001+02:00

Tråkig mobilbild på vackra gullvivor. ÅH jag saknar min kamera!!

Medan köttfärslimpan lagar sig själv i ugnen går jag ut på en promenad. Jag tar vägen genom en liten skog här intill. Vid skogsbrynet är det alldeles fullt med gullvivor. Jag plockar förtjust och tänker på den gamla historien om gullvivor. En gammal historia från förr berättar nämligen att någon hade skaffat en falsk nyckel till himmelens bakport. När så Sankte Per upptäckte detta blev han så förtvivlad att han tappade sin nyckelknippa av guld. Nyckelknippan föll genom molnen och hamnade på jorden. Sankte Per sände då en ängel ner till jorden för att hämta nyckelknippan. Efter att ängeln letat och letat länge och väl såg han något guldgult som lyste på en äng. Det var gullvivan som växt upp för att visa Sankte Per var nycklarna låg!

Jag älskar sådana här gamla historier! Jag är väl tillräckligt barnslig för att i alla fall tro på dem lite gran och jag kan se det hela så tydligt framför mig. Jag plockar en nätt liten bukett av dessa gyllene små och går sedan vidare in i skogen och följer en liten stig som ledder ner till åkern på andra sidan. Jag går så utefter åkerkanten och tänkte att här ska jag gå lite då och då och följa hur säden gror och växer upp! För mig är det ett fantastiskt Guds mirakel varje vår när allt plötsligt får liv igen och spirar och gror. Det är som en gammal hymn säger det så fint "en återglans av världar innan jorden fanns". Jag vill vara där mitt i undret och bara förundras och glädjas.

Jag fortsätter längs kanten och får ibland hoppa ner i diket och vandra där när kanten blir för smal. Man känner sig riktigt lycklig och jordnära när man traskar i ett lerigt dike och ser hur kvällsljuset färgar både himmel och natur i sådana djupa fantastiska färgnyanser. Det kan jag intyga för alla som inte provat! När jag sedan viker av från åkern upp mot en liten skog ser jag en klunga förvånade får titta på mig. De undrar väl vad i all sin dar jag gör där! Tänker att det kanske inte är var dag fullvuxna människor klampar omkring i dikena utanför deras domäner. Man får förstå deras undrande blickar. En bit upp i skogen hittar jag så massor av blåsippor. Jag plockar med mig en bukett även av dem och senare också blå violer som växer i fjolårsgräset. Det är ju så fint och lyxigt att äntligen kunna ha små vaser fyllda med levande blommor inomhus. Tänk. Det är bara att gå ut och plocka in dem! En oerhörd förmån som är så lätt att ta för given.

Min lilla blomstervandring slutar sedan hemma hos några kompisar till mina små döttrar. Jag går och plockar upp dem och så går vi hem i den kyliga med härliga vårkvällen. Tillsammans med döttrarnas storebröder äter vi sedan vår köttfärslimpa som pojkarna varit så snälla och tagit ut ur ugnen i tid.

Allt gott!

Symöte- Röda tubsockar!

2011-05-03T16:37:00.000+02:00

Då var det tisdag och symöte igen då! Förra veckan visade jag ju en påbörjad socka som inte lät sig stickas så lätt med mina bristande sockstickarkunskaper. Ärligt talat så hade jag nästan redan tröttnat på den. Att fortsätta på något som redan blivit fel känns ju inte så inspirerande direkt. Därför blev jag väldigt glad då Maja tipsade om ett annat sockmönster som stickas utan häl! Glatt och helt utan dåligt samvete drog jag ur stickorna ur den tråkiga sockan och började på denna nya istället. Har inte hunnit så långt än som ni kan se, men det hela känns fortfarande hoppfullt och inspirerande. Det är så mysigt att ha en liten stickning på gång som man kan ta upp och sticka på lite då och då. Jättebra då man är lite trött och oinspirerad och inte riktigt vet vad man ska göra. Då är det så skönt att krypa upp i soffhörnet och sticka lite. Det gör mig lugn och avslappnad och är mycket bättre än att hamna framför datorn och slösurfa. Mer stickning åt folket!!

Mumsiga pannkisar!

2011-05-02T20:13:00.001+02:00

Igår stekte jag tunnpannkaka till barnen på kvällen. Inte likt mig, då jag alltid sett lite snett på sk "mjölmat". Men nu ser ni, stekte jag pannkaka helt UTAN mjöl. Jag hittade nämligen ett recept på LCHF-pannkaka och det funkade utmärkt! Smeten blev lite annorlunda, men det gick bra att steka och nästan lättare att vända än vanliga tycker jag. Pannkakorna langades sedan ut till hungriga barn som åt snabbare än jag hann steka! Hade tänkt ta en bild till det här inlägget, men det var bokstavligen rykande åtgång på dessa pannkakor och de var redan nere i magarna på barnen innan jag ens hann få fram en kamera. Barnen kände inte någon skillnad mot vanliga pannkakor. De sa i alla fall ingenting Och jag berättade aldrig att det inte var vanliga pannkakor. Till pannkakorna serverade jag agavesirap och citron, så de blev helnyttiga hela vägen. Sånt gillar jag skarpt! Receptet hittade jag på Silvas Recept och här kommer det!:

4 ägg
1 dl vatten
1 dl mjölk
2 dl grädde
2 msk fiberhusk (finns på glutenfria hyllan i välsorterade mataffärer)
50 g smält smör
salt efter smak

Blanda allt i en skål och låt dra en stund. Stek sedan som vanligt, men använd gärna mycket smör! Pannkakorna ser väldigt tjocka ut i början, men sjunker sedan ihop på tallriken till mer normal tjocklek. Nästa gång gör jag dock minst dubbelsatts på dessa tydligen försvinnande goda pannkakorna. Jag säger tydligen med tanke på barnens reaktion för själv hann nämligen inte smaka en endaste liten bit...

Enkel hemgjord hallonglass!

2011-05-01T17:08:00.002+02:00

Hallonglass. Nu mer blir det bilder tagna med mobilen, då vår kamera slutat fungera.

Efter söndagsmiddagen ville barnen ha efterrätt! En enkel väg är ju då att bara gräva i kakskåpet och slänga fram lite kakor. Var lockande måste jag erkänna, då jag var väldigt trött efter middagen. Men eftersom jag strävar mot att även barnen ska minska sitt sockerintag och äta så nyttigt som möjligt så är det inte en väg jag vill gå. I stället tog jag först en tupplur och kokade sedan ihop en plan till en nyttig och god efterätt. Det blev hemgjord hallonglass som inte behöver frysas. Klart på några minuter och perfekt för att röra ihop till ett gäng efterättssugna ungar.

Hallonglass

3 dl grädde

2-3 dl cremefraiche

300 gram (eller mer) frysta (OBS inte tinade!)hallon

2 äggulor

ev någon msk agavesirap

lite kakao

ett par bitar hackad 70 % choklad

Vispa grädden fluffig. Vispa cremefraiche fluffigt. Hacka de frysta hallonen och blanda ihop alltsammans med äggulorna. Vill man ha lite sötma tillsätter man också lite agavesirap. Vispa med elvispen lite grann så att glassen blir rosa färgad. Servera genast i portionsglass med lite kakao och hackad choklad på toppen!

Vill man inte äta den direkt kan man frysa in den i portionsformar.

Agavesirap är ett naturligt socker som har hög sötningseffekt. Ett välgörande alternativ till vanligt socker. Finns på välsorterade affärer. Vårt ICA Solen här i samhället har det till exempel!

Barnen, eller rättare sagt mina pojkar som börjar bli lite större, är ofta skeptiska och avvaktande till mina nyttiga alternativ. Men de och även tjejerna slukade denna glass och såg ut att njuta i stora drag! Lilla L håller i detta nu på att försöka förmå mig att ge henne en portion till och skrapar frenetiskt ur sina syskons skålar.

Denna efterrätt är ju också ett bra komplement till maten om barnen inte fått i sig tillräckligt med fett. Jag lagar oftast LCHF mat här hemma och de är inte alltid så duktiga på att äta de feta alternativen till pasta, potatis och ris. Då kommer en sådan här gräddig efterätt väl till pass!

Ha en härlig söndagseftermiddag och kväll!

ps Lilla L och även Jojjan fick varsin portion till! Varför inte liksom? ds

Köttfärsbåtar

2011-04-30T14:18:00.003+02:00

Just nu gratineras fyra fina köttfärsbåtar i ugnen. Vad köttfärsbåtar är? Jo det är en fiffig rätt man lätt kan slänga ihop exempelvis till lördagslunchen om man har tacoköttfärs över från gårdagen. Här blir det ofta köttfärs över, då jag brukar steka upp ganska mycket. Dock blir det oftast för lite för att räcka till hela familjen nästa dag igen. Det är här båtarna kommer in. Jag har nämligen sett att man kan fylla aubergine med köttfärs och gratinera i ugnen. Detta fann jag en gång då jag googlade på aubergine. Där och då föddes så mina köttfärsbåtar. Jag såg ju direkt att en aubergine delad på längden ser precis ut som en båt. Det ser ju vem som helst! Kallar jag det köttfärsbåtar låter det ju också så mycket roligare än köttfärsfyllda auberginer och chanserna att barnen ska köpa det ökar markant! Här kommer receptet:

Köttfärsbåtar ca 4-5 port (räcker gott och väl till mig och barnen när maken jobbar)

2 auberginer

färdig stekt och kryddad köttfärs (ca 300-400 g)

en slatt chilisås

2 dl cremefraich

1 dl grädde

riven ost (jag tar prästost)

Dela auberginerna på längden. Gröp ur och lägg innehållet åt sidan.

Stek upp köttfärsen i smör eller olivolja och tillsätt sedan aubergininnehållet och låt det steka ihop. Tillsätt chilisås.

Salta och peppra efter smak.

Sås

2 dl cremefraich

1 dl grädde

ev 1 msk philadelphiaost om du har hemma

riven ost (jag tar prästost)

Koka upp grädde och philadelphia och tillsätt cremefraiche.

Låt puttra någon minut.

Tag bort grytan från värmen och häll i ett par nävar riven ost.

Peppra.

Lägg de urgröpta auberginerna på en plåt eller i en stor ugnsfast form.

Fyll dem med köttfärsröran och fördela såsen över båtarna.

Strö lite extra riven ost över (eller skiva några skivor ost och lägg på)

Gratinera i ugnen ca 20 minuter

Servera med en blandad sallad. Har du kvar grönsaker från tacomiddagen är det bara att hälla ihop det i en skål så har du salladen färdig! Komplettera med mer sallad om det blir för lite.

Klart!

Jag tycker det här är jättegott och barnen gillar det också! Dock äter de inte själva skalet utan bara innehållet. Men man kan äta skalet och jag tycker det är helt okej om det bara är tillräckligt mjukt. För att få det lite mjukare kan man steka skalen lite innan man fyller dem, eller ha dem längre inne i ugnen.

Självklart kan man använda vanlig otillagad köttfärs också. Då får man dock krydda den först som man behagar. Har man inte alla ingredienser till såsen kan man ta lite vad man haver. En gång hade jag bara cremefraiche och ost hemma. Då bara bredde jag över cremefraiche över köttfärsen i båtarna och skivade några ostskivor och la ovanpå. Det blev gott det med.

Trevlig helg!

En liten pedagogisk stubbe

2011-04-29T18:39:00.002+02:00

Jag har en liten stubbe. En stubbe som jag gjort av en plåtburk, papier maché och mossa. Stubben är ihålig och har ett lock som är gjort i samma stil som stubben. Idén till stubben fick jag från sagokistan och där finns också beskrivning på hur man kan göra den. Sedan dess har jag använt den då och då på olika sätt tillsammans med barnen.

Just nu använder jag den på följande sätt:

Jag väljer först ut ett litet djur som vaknat nu på våren. Spindeln har varit på besök i stubben och denna veckan var det nyckelpigan. Jag lägger då först djuret i stubben. Sedan lägger jag även i den bokstav djuret börjar på. Sen lägger jag ner en liten lapp eller dylikt med en sång, en ramsa eller en saga som handlar om djuret i stubben. Om sedan ramsan eller vad det var innehåller något mer att spinna vidare på lägger jag även ner något sådant.

När vi sen ska samlas kring stubben säger vi en liten egenpåhittad ramsa tillsammans:

"Här har vi vår stubbe

stubbe, stubbe, stubbe

Vad kan det va i?

Vi öppnar på locket

wiiiiiiiiii!!!"

När vi säger "wiiii" öppnar jag locket med en flygande rörelse och så lägger jag locket mitt framför barnen och det lilla djuret "kryper ut" och sätter sig till rätta mitt på locket så alla kan se det. Sen börjar vi tillsammans undersöka vilken bokstav djuret börjar på. I fallet med nyckelpigan kom vi ju snart på att det ju var N. Då kommer N:et fram. Denna gången enkelt gjort av en piprensare. (Här skriver jag föresten om piprensarbokstäver) Kan även hända att jag använder en pusselbit från ett bokstavspussel eller något annat lämpligt. Jag håller upp N:et och säger hur den låter och visar tydligt hur tungan ligger i munnen. Barnen får i tur och ordning känna på bokstaven samtidigt som vi alla tillsammans om och om igen säger dess läte tills bokstaven gått runt. Därefter försöker vi komma på fler ord som börjar på N. Vi låter N-ljudet och jag kanske pekar på näsan och då kommer de på att näsa börjar på N. Så håller vi på en liten stund så länge det är roligt. Sen kommer det kanske en ramsa. Tillsammans med nyckelpigan fanns det hela två ramsor:

"Flyg, flyg Maria nyckelpiga

imorgon blir det vackert väder

då får du nya kläder"

Och en rörelseramsa...

"En liten nyckelpiga kryper på sitt blad

solen vackert skiner och hon är riktigt glad

Sju små prickar hon har på sin röda rygg

Maria nyckelpiga kryper lugn och trygg"

(Hitta på lämpliga rörelser att göra till)

Vi säger ramsorna tillsammans några gånger tills vi kan. Sen snappar jag upp att nyckelpigan ju hade sju prickar. Vips åker siffran 7 fram ur stubben. Sen åker det fram sju små prickar också som vi kan räkna tillsammans. Som avslutning sjöng vi sedan sången om nyckelpigan i handen.

"Jag har en nyckelpiga uti handen

och nu så kryper den upp för armen

och plötsligt flyger den bort sin kos

ja kanske landar den på din nos"

mel. en sockerbagare

Detta var ett exempel på vad en stubbesamling kan innehålla. Utifrån djuret byggs en liten pedagogisk stund upp. På detta sätt kan man på ett naturligt vis få med både bokstäver, siffror, räkna, saga, rim, ramsor och rörelse. Jag gillar att på detta sätt väva in olika saker på samma gång. Stubben kan man ju dessutom enkelt ta med sig ut i skogen och ha samlingen där. Det lär bli mer och mer av den varan nu när vi fått så härligt vårväder!

Date på återvinningstationen

2011-04-27T22:52:00.001+02:00

Ikväll efter jobbet kände jag ett starkt behov av att få åka till stan och sitta på någon mysig uteservering med maken. Bara glömma allt vad barn och tjafs heter och få komma bort från middagsdisk och läggningar. Riktigt så blev det nu inte. Linsoppa med trotsande treåring och syskongnabb var den bistra verkligheten denna kväll. Dock lyckades vi ändå komma iväg på tu man hand hela två gånger under kvällen! Först blev det en liten kort date på återvinningsstationen här i samhället. Inte det mest romantiska men vi fick i alla fall tala ostört under några minuter. För fyrabarnsföräldrar är detta icke att förakta! Sen precis efter kl 21 kom Boppo och försäkrade sig om att vi fixat matsäck till hans friluftsdag imorgon. Åh nej!! Det hade vi glömt!! Men det hela löste sig med en romantisk tur till ICA inne i stan. Hand i hand gick vi där på Kvantum och kände oss unga och nykära. Lyxigt kände det också att slänga med en låda jordgubbar i korgen bara sådär.

Man får göra vad man kan för att hålla kärleken levande. Som flerbarnsförälder får man inte vara för kräsen. Man får hitta de små stunderna i vardagen och minnas att man inte bara är mamma och pappa en liten stund.. Väl hemma ifrån ICA sov alla barnen och diskmaskinen brummade så hemtrevligt. Maken stekte sig en hamburgare och jag gjorde i ordning en tallrik grekisk yoghurt med jordgubbar och blåbär. Sen satt vi vid köksbordet och pratade sådär soul to soul och det var ju faktiskt väldigt mysigt det med. Uteserveringen kommer kanske en annan gång. Ikväll känner jag mig ändå så nöjd och lycklig över att vara gift med mannen i mitt liv och tillhöra världens bästa familj!

Symöte- projekt lära sig sticka sockar!!

2011-04-26T19:52:00.001+02:00

Början till en sk socka. Svårt att ta kort på den var det också!

Ni kanske har lagt märke till loggan: "Husmorsskolans Nya Syförening" här intill. Den visar att jag gått med i denna syförening som bedriver sin verksamhet över nätet. Tisdagar är den stora symötesdagen och det är därför jag nu har funnit mig själv sittande med mitt nya "lära-mig-sticka-som-svärmor-projekt"; strumpstickning! Jag försökte mig på att sticka ett par babysockar till min då nyfödda dotter. Det resulterade i att det inte blev mer än en då jag tyckte den såg lite märklig ut. Sedan dess har jag haft uppfattningen att sockar, eller närmare bestämt hälar, är omöjliga att sticka.

Men nu när jag bestämt mig för att bli en superstickare som min svärmor så måste jag ju lära mig! Så i påsk inleddes detta nya projekt. I början var det ju inga problem alls. Problemen började istället, inte helt oväntat, när jag skulle börja sticka, ja just det, hälen. Jag har klurat på beskrivningen, försökt, rivit upp och försökt igen. Sen gav jag upp och hittade en enklare hälbeskrivning på nätet. Så nu har jag då stickat något som ska vara en häl och fortsatt med foten. Jag tycker dock det är klurigt att komma ihåg vilken som är sticka ett och vilken som är sticka fyra. På dem ska det nämligen minskas vartannat varv nu. Men så i min glädje över att tro mig ha kommit på vilken sticka ett och fyra är minskar jag för glatta livet i flera varv i rad. Hoppsan! Försöker återgå till mönstret och vartannat varv minskningarna, men då är jag så förvirrad att jag glömmer den femte stickan och stickar på bara fyra och sen vet jag inte hur jag har det längre.

Håhåjaja. Nu har jag i alla fall åter fördelat maskorna någorlunda jämt på fyra stickor och stickar med den femte. Men inte vet jag hur det blir i slutändan. Inser nu också att jag har för lite garn i rätt färger för att det ska räcka till en socka till. Jaja. Jag får väl se denna socka som ett rent inlärnings moment och inte tänka mig att något barn ska använda sockan sen. Raggsockssäsongen är ju dessutom ändå snart över. Så jag får väl satsa på att ha lärt mig strumpstickning till i höst när det åter blir aktuellt med tjocka sockor...

Om någon av er andra i syföreningen har några nybörjar tips till mig så mottages de med STOR tacksamhet!

I bakgrunden skymtar den här kannan. Jag tyckte den var så fin med en liten vas med vitsippor intill så jag skickar med den också. Kannan är köpt på min svärfars loppis i Lidköping för 20 kronor och vitsipporna plockades idag i en fårhage som jag besökte tillsammans med dagbarnen och mina kollegor.

Nu återgår jag till stickningen och önskar er därmed en trevlig kväll!

Medan jag sov...

2011-04-25T08:49:00.001+02:00

Innan jag ens stigit upp hade barnen redan ätit frukost själva och gått ut och lekt. Killarna spelar någon sorts fotbolls grej på altanen (de gjorde de föresten också igår när vi gick och la oss...) och tjejerna spelar kubb på gräsmattan. Hur bra det nu går med en treåring? Härliga ungar! Själv ska jag försöka vakna och äta en härlig frukost ute i solen. Finns jordgubbar kvar sen helgen och de får åka ner i yoghurten tror jag minsann!

Ha en fin dag!

Godare än O´boy!

2011-04-24T18:38:00.002+02:00

Ibland har jag nästan känt mig som en elak mamma som så sällan låter mina barn dricka varm choklad. Då det innehåller en massa socker tycker jag inte det är dryck man dricker titt som tätt. Men nu kan jag med gott samvete ge dem något annat som de tycker är lika gott, eller till och med godare! Genom LCHF har jag nämligen lärt mig att göra äggmjölk! Det är en dryck som består av ägg, smör, vatten och ev någon valfri smaksättning. Tyckte själv inte att det lät gott när jag först hörde om det, men nyfiken som man är provade jag i allafall! Jag smaksatte min med kakao och en tsk honung och erbjöd barnen att smaka. Och det vart lysande kritik. Alla gillade det! Speciellt Jojjan som sa att det till och med var godare än O´boy! Och hon bad genast om att få ett glas till. Sedan dess har hon i tid och otid tjatat om att få äggmjölk! Ett synnerligen gott betyg. Det fina med äggmjölk är att det inte bara är gott, utan också väldigt näringsrikt och mättande! Ägg innehåller förutom såklart protein en massa vitaminer och antioxidanter och är bland det nyttigaste man kan äta och smör (riktigt!) är bra fett som kroppen behöver. Så detta känns riktigt, riktigt lyckat! Här kommer receptet:

Äggmjölk

2 ägg
25-50 g smör
2-3 dl kokande vatten

Förslag på smaksättningar:
Honung
Kakao
Kanel
Vanilj
Kardemumma
Saffran
Mynta
Citronmeliss
Grädde
Kaffe
Bär

Gör så här
1) Koka upp vatten och tillsätt äggvitorna. Mixa en stund medan det kokar någon minut.
2) Smält under tiden smöret i en skål med höga kanter.
3) Tillsätt äggulorna och valfri smaksättning. Vispa ihop.
4) Häll på kokande äggvitevatten och vispa eller mixa ihop några sekunder.

Den går att använda både kall och varm och passar även i kaffet! Ska man värma upp färdig äggmjölk igen görs det bäst på spisen under omrörning.

Om kvällarna hädanefter blir det äggmjölkschoklad barnen ska få i magarna innan läggdax. Mumsigt!